14-årige Juan har fått sina första fjun på överläppen. Han kan rabbla alla friidrottsresultat i Olympiaderna sedan 1948, men inte sätta på sig skjortan snyggt eller slå upp mjölk utan att spilla. Han har Aspergers syndrom och kom till Sverige från Latinamerika som åttaåring.
Juan är tillbakadragen och finlemmad, vek och stillsam, utom när han kommer igång med att tala om sina specialintressen. Då blir han ivrig och pratsam, och har svårt att sluta. Friidrott är ett stort intresse, historia och astronomi också. Hans mamma säger att han kan stora delar av Guiness rekordbok utantill. Han är också intresserad av ord. När familjen kom hit och mamman undrade hur hon skulle få mjölk till sina barn, hade Juan redan på resan snappat upp att det fanns att köpa i rödbrokiga paket med ordet MJÖLK på. Idag talar han en vårdad och oklanderlig svenska med ytterst svag brytning.
Men hans liv är inte enkelt. Han hade fått diagnosen autism redan i sitt hemland, men det tog ingen på allvar här, så han hamnade i vanlig klass. I lågstadiet fanns det tre lärare och klassen var åldersintegrerad. Och framför allt fanns det en klassföreståndare som intuitivt förstod sig på Juan. Så det gick ganska bra de första åren, han fick kamrater och lärde sig snabbt. Det var när familjen flyttat till storstan och Juan fick 25 nya stojiga klasskamrater och en stressad lärare som problemen började. Han blev mobbad och åkte ofta på stryk, och blev alltmer rädd att gå till skolan.
Så småningom kom han till utredning och fick diagnosen Aspergers syndrom. Men innan en acceptabel skolform kunde ordnas för honom, hann det gå en hel termin när han bara fick två timmars hemundervisning per vecka. Hans pappa anmälde saken till Skolverket, och en journalist hittade fallet i de offentliga handlingarna. Efter ett antal rubriker fick Juan börja i en specialklass för barn med Aspergers syndrom där han går nu och trivs bra. Men det var en av de svåra perioderna i Juans liv.
– Och jag kan ändå tala för min sak, säger Juans pappa. Det är många invandrarföräldrar som inte kan eller vågar. Väldigt ofta talar folk om för mig att det finns många barn från andra kulturer som har autism. Om det nu är så, tycker man ju att det skulle finnas en öppenhet och beredskap inför invandrarföräldrar som märker att deras barn är avvikande. Men i vårt fall var det tvärtom – det dröjde mycket länge innan vi fick gehör för våra krav hos myndigheterna och stöd från intresseorganisationer.
Andra svåra perioder för Juan har inträffat efter missförstånd. Som när Juans gympalärare såg att Juan hade blåmärken på axeln. Juan visste inte var de hade kommit ifrån, men han berättade att han och hans pappa brukade brottas hemma för att han skulle träna sig i självförsvar. ”Min pappa slår mig varenda dag”, hade Juan skojat. Läraren trodde genast att han blev misshandlad, och utan att ha kontaktat föräldrarna gick han direkt till de sociala myndigheterna. Polis, psykolog, advokat, alla kopplades in. Familjen blev visserligen friad från misstankarna så småningom, men för Juan innebar det en katastrof. Han bad sina föräldrar om förlåtelse tusentals gånger, han blev passiv och ännu mer tillbakadragen och talade ofta om att han ville dö. Depressionen varade åtminstone ett halvår.
– Juan är oerhört rädd för konflikter, säger hans mamma. I vår familj är det jag som ibland kan bli arg och ta hårdhänt i ett barn. Pappa däremot kan barnen linda runt lillfingret. Men om vi båda vuxna blir osams och grälar om något, då blir Juan alldeles förstörd. Han kommer till mig efteråt och säger: ”Varför älskar inte pappa dig? Är det för att jag och min syster inte är normala?”.
Juan har också försökt rymma två gånger, den första ganska oplanerat, men andra gången mera överlagt. Då hade han packat kläder för flera dagar och tagit med pengar. Hade tänkt gå till skolan och sen tillbringa eftermiddagen på biblioteket. På natten tänkte han sova i en trappuppgång. Lyckligtvis gick planerna om intet.
Följande artiklar finns i temat "Att ha barn med autism och vara invandrare":
> Att vara invandrare gör det extra svårt
> Juan, 14-årig kalenderbitare
> Juans mamma fruktar framtiden
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar