Många personer med Aspergers syndrom är raka och ärliga med sina känslor och åsikter. Det här skapar förutsättningar för en mycket nära relation, menar Johan som lever med Anna som har Aspergers syndrom.
En relation får nästan som en egen själ, menar Johan. För att få det att fungera måste man jobba med relationen som sådan, men också med förståelsen för varandra.
– En relation måste få ta tid och kanske ännu mer tid när den ena parten har en diagnos som Aspergers. Men det handlar också om att lära sig förstå varandra och bygga upp ett fungerande liv. Ibland får man leta efter okonventionella strategier. Johan har läst en del litteratur om Aspergers syndrom, men tycker att han lär sig mest av att leva med Anna.
– Manualen fungerar liksom inte, ler han. Spannet av möjliga svårigheter är så stort, det är meningslöst att försöka generalisera. Men visst kan jag se att det finns vissa svårigheter som jag både känner igen och som verkar vanliga och de är viktiga att förstå. Vi har också många vänner med AS och det tycker jag hjälper mig att förstå Anna bättre.
Men minst lika viktigt är det att Anna lär sig förstå Johan med hans behov och känslor.
– Även det måste få ta tid. Det är inte självklart att Anna förstår hur jag tänker och varför jag reagerar som jag gör. Jag är envis när det gäller att försöka få Anna att förstå hur jag känner och tänker. Relationen är vårt gemensamma projekt och kräver ju också hennes förståelse. Det handlar om respekt för varandra.
Johan tycker att Annas diagnos också för med sig positiva inslag i relationen, bland annat att Anna är så ärlig och rak.
– Hon är fullständigt ärlig och förväntar sig samma ärlighet av mig. Det gör att allt kommer upp till ytan på en gång. Jag kan inte gå och hålla inne med sådant som jag exempelvis retar mig på hos henne. Tack var det ligger ingenting och gror under ytan, utan det mesta tar vi itu med på en gång. Den här rakheten gör också att Anna har en förmåga att visa och ge kärlek som jag uppskattar mycket. Det blir aldrig det här ”spelet” som kan förekomma i andra relationer. Det är som det verkligen är på ett mer adekvat sätt.
Annas och Johans relation skulle ibland te sig stormig för en utomstående. Konflikter som blossar upp och som behöver lösas på en gång.
– Jag märker på en gång när det blir fel, då vet jag att det inte är någon idé att fortsätta samtalet. Då kan det vara bättre att vi är ifrån varandra en stund så att det får lägga sig. En av oss kan gå en promenad exempelvis. Sedan fortsätter vi samtalet när det lugnat ned sig lite. Vi vet båda två att det här är en bra strategi som fungerar.
– Vår relation är inte utan komplikationer. Det svåra vägs dock onekligen upp av det som är positivt. När vi har det bra är det mycket, mycket bra. Vi har en osedvanligt tajt och nära relation. Anna är en fantastisk kreativ person och vi har på det stora hela en bra relation.
När Johan tänker på framtiden ser han Anna och sig själv och kanske även gemensamma barn.
– Annas diagnos påverkar inte hur vi planerar framåt. Kanske skulle det bli svårt för henne om vi var tvungna att flytta eftersom hon tycker att det jobbigt med förändringar. Men det är inte aktuellt i nuläget.
De ska gifta sig snart och det ser Johan fram emot.
– Anna och jag vill leva tillsammans med varandras egenskaper och svårigheter. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra och bara det är ett äventyr i sig själv. Till sist vill jag tillägga att det ändå är kärleken mellan oss som måste få vara det viktigaste. Inte funktionshindret.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar