På enkel svenska
Idrott är ofta svår för barn med Aspergers syndrom. En del rör sig klumpigt och långsamt, eller har svårt att få armar och ben att röra sig på olika vis. Så här skriver Hanna Danmo, 25 år, som själv har Aspergers syndrom.
Det värsta jag visste var när gymnastikläraren bad oss dela upp oss två och två och alla parade ihop sig med sin kompis.
Ingen ville vara med mig och jag blev ensam kvar. Ibland var det läraren som parade ihop oss två och två. En gång sade en tjej högt till sina kompisar så att jag skulle höra: ”Varför måste jag alltid bli det offer som måste vara med henne?” Jag blev ledsen men vågade inte säga något. Efteråt funderade jag mycket på det som hände. Jag kom fram till att om det var någon som var ett offer så var det jag eftersom ingen ville vara med mig.
När vi spelade bollspel fick jag nästan aldrig bollen. Det berodde nog en del på att ingen tyckte om mig, men också på att jag hade svårt att fånga bollen och få i väg den åt rätt håll. Bollspel är svårt eftersom man både ska veta var bollen är och vart man ska ta vägen. Samtidigt måste man veta var alla andra är och vilka som är med i ens lag. Detta är svårt för många personer med Aspergers syndrom eftersom de har svårt att röra sig rätt och svårt att använda olika sinnen på samma gång.
Det är vanligt att personer med Aspergers syndrom har ojämn begåvning. Det betyder att de kan vara mycket bra på något men jättedålig på något annat. Därför ställer lärarna ibland för höga och ibland för låga krav på elever med Aspergers syndrom. Många kan utan problem få högsta betyg i flera ämnen men samtidigt inte klara av att knyta skorna eller hitta rätt inne i skolan.
Troligen kommer du som arbetar i skolan att möta personer med Aspergers syndrom. Du kanske redan har mött flera utan att veta om det. Var inte rädd för att prata om det om du misstänker att en elev har Aspergers syndrom. Det kan vara viktigt för den eleven. Till sist: Ofta kan man hjälpa på ett enkelt sätt – bara man vet hur!
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar