När min fru lämnade mig blev det tydligt hur mycket jag behövde hjälp med, säger Thomas Görling, 69 år, som har Aspergers syndrom. När jag fick diagnosen förstod jag plötsligt vad mina svårigheter berodde på.
I samband med att Thomas gick i pension från biblioteket, där han arbetat under 32 år, hände något mycket traumatiskt.
– Min fru stod inte ut längre utan lämnade mig 1998. Hon tyckte att jag stack ut för mycket, att jag ständigt gjorde bort mig. Det var hemskt jobbigt, jag kom in i en svår kris. Många som var mina vänner lämnade mig i samband med skilsmässan. Jag förstod egentligen inte förrän jag blev ensam att det var mycket jag inte klarade av. Jag kunde till exempel aldrig hitta saker, min fru hade hjälpt mig med allt. Det var svårt att lära om vid min ålder.
– I samma veva läste min dotter till undersköterska och hon skrev en uppsats om Aspergers syndrom. Det var den uppsatsen som blev upprinnelsen till att jag fick min diagnos. Både min dotter och jag kände igen mig i beskrivningen av syndromet. Jag blev så småningom remitterad till neurologen på Uddevalla sjukhus, där de gjorde en utredning och bekräftade det som Thomas redan misstänkte.
Diagnosen har förändrat Thomas liv till det bättre.
– Det var en stor lättnad att få diagnosen. Allt fick plötsligt sin förklaring. Mitt självförtroende har blivit mycket bättre eftersom jag nu förstår var mina svårigheter beror på.
Diagnosen har också gett Thomas en mängd kontakter med andra människor som har Aspergers syndrom. Han deltar på Empowerments sommarläger och håller ibland föreläsningar om sitt funktionshinder. Thomas känner att det är först nu han har förverkligat sig själv.
– Ja, mitt liv har tagit en annan riktning. Jag är nu sekreterare i Järnvägsfrämjandet och där får jag äntligen användning för mina stora kunskaper i geografi och Sveriges järnvägsnät. I det här uppdraget ingår att ha kunskaper om olika orter och bygder, deras utveckling och behov av tågförbindelser. På biblioteket kände jag aldrig att jag var unik, men nu känner jag mig speciell på ett positivt sätt.
De praktiska svårigheterna har Thomas löst själv.
– Eftersom jag är pensionär har jag inte rätt till LSS-insatser, men mina svårigheter att hålla ordning hemma har ju inte försvunnit. Jag har blivit bekant med en dam som hjälper mig med städning och tvätt. Hon tycker att det är roligt att ha något att göra och jag är ju tacksam. Så vi är stöd åt varandra kan man säga.
Följande artiklar finns i temat "Ålderdomen":
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar