Hur det är att åldras med autism, Aspergers syndrom eller andra autismliknande tillstånd är ett okänt område. Kunskapen om dessa funktionshinder har bara funnits i tio till tjugo år. Därför finns det ytterst få äldre människor som har en diagnos.
De som har en diagnos och kan berätta om sitt liv, har vanligen blivit utredda och diagnostiserade sent i livet. Det handlar då om personer med diagnosen Aspergers syndrom eller högfungerande autism. De kan ofta berätta om att det alltid haft en känsla av att vara annorlunda, men inte förstått varför. En del har haft svårt att etablera kompisrelationer i skolan och senare på arbetsplatsen. Några har kanske levt ensamma under större delen av sitt liv, därför att de inte hittat någon partner som de har kunnat känna gemenskap med. Andra har upplevt parrelationer som komplicerade och har en eller flera separationer bakom sig. Ytterligare andra kan berätta om lyckliga relationer.
Gemensamt för de flesta som fått en diagnos är att de känt en lättnad över att äntligen ha fått en förklaring till sina svårigheter. För en del har det inneburit nya möjligheter och ett större självförtroende som bottnar i att man äntligen förstår sig själv.
Här kommer ni att få träffa Thomas Görling, 69 år, som tycker att diagnosen har medfört att han äntligen kunnat förverkliga sig själv och sina intressen. I den första texten, Ett helt liv, berättar Thomas om sin uppväxt och sitt yrkesverksamma liv. I den andra texten, Diagnos vid hög ålder, berättar Thomas om hur hans svårigheter fick sin förklaring när han fick diagnosen Aspergers syndrom.
Följande artiklar finns i temat "Ålderdomen":
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar