Det är under förskoleåren som de flesta barn som har autism eller autismliknande tillstånd kommer till utredning, och deras symtom får en beteckning. Och det är nu, i mötet med omvärlden, som det börjar framstå som ett handikapp.
Dagis, dagmamma, assistent, det kan betyda avlastning och andrum i en ansträngd familjesituation. Det kan betyda introduktion av schema och struktur som gör beteendeavvikelserna mindre framträdande. Men det betyder också möten med nya upplevelser som kan vara skrämmande och påfrestande. Det är nu det märks tydligare om barnet kan kommunicera med andra och delta i lek och samspel.
Det är under de här åren föräldrarna börjar inse att deras barn kommer att ha svårigheter som finns kvar hela livet. Mycket som man med tillförsikt kan bortse från hos andra barn, måste man ge akt på hos de här barnen. Den sociala inlärningen är ofta försvårad. Ett barn kanske inte lär sig äta snyggt av sig själv. Tycker man att det är viktigt, är det bäst att börja träna och traggla nu. Ett annat barn kanske Inte bryr sig om att säga hej när hon möter en kamrat på gatan, vilket de flesta barn inser att man brukar göra. Istället måste man påpeka det för henne, påpeka det många gånger.
Följande artiklar finns i temat "Förskoleåren":
> När ska han sluta med blöjan?
> Vi får ransonera hennes faktaintag
> Rutinerna på dagis passar Stefan
> Det finns viktigare saker än bra bordskick
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar