Jag träffar kuratorerna Ulla Sandvall och Veronica Herner för att tala om autism och tonårsutveckling. De har långvarig erfarenhet av området och arbetar båda på Habiliteringscenter syd för barn och ungdomar med autism.
– Barn med autism och utvecklingsstörning är så olika och därför är det svårt att generalisera, säger Veronica. Tonårstiden yttrar sig som för andra barn, en del påverkas mycket och andra inte så mycket.
– Tonårsföräldrar har oftast ett annat lugn än föräldrar till små barn med autism som fortfarande tampas med vad funktionshindret innebär.
Ett barn med autism och utvecklingsstörning har svårt att tyda sina egna kroppsliga och känslomässiga signaler. Vid puberteten händer det mycket i kroppen som kan vara påfrestande. Det går ju inte heller att förklara vad det handlar om för en tonåring med utvecklingsstörning.
– Barn med autism har svårt för förändringar och puberteten innebär en stor förändring, säger Veronica.
Det är inte ovanligt att nya beteendeproblem uppkommer under tonårstiden. Ett barn som inte haft så stora problem kan stanna upp i sin utveckling, förlora förmågor, börja må dåligt, få svårt att sova och kanske få ett mer impulsivt beteende. Som förälder kan man behöva extra stöd under den här perioden. Det kan vara svårt att hantera en stor och stark tonåring.
De få barn som har de allra svåraste beteendeproblemen, exempelvis i form av självskadande beteenden, kan få ännu större svårigheter vid puberteten. Därför poängterar man ofta vikten av att komma tillrätta med barnets beteendeavvikelser före puberteten och därigenom göra försämringar mer hanterliga.
I tonåren kan det, för de barn som har en utvecklingsstörning, bli tydligt att den kroppsliga utvecklingen följer ett annat spår än den mentala. Vid autism kan dessutom barnets ojämna begåvning märkas mera.
– En del ungdomar kan regrediera och bli som småbarn igen, säger Veronica. Andra kanske först nu utvecklar ett intresse för närhet, vill krypa upp i knät och kramas. Det kan förstås kännas härligt för föräldrarna. De kanske aldrig fått uppleva att deras barn som små ville vara nära. Här är det viktigt att hitta en balans och visa tonåringen vad som gäller, att man inte offentligt sitter i knä till exempel. Det handlar ju om att förebygga utveckling av negativa beteenden som annars kan vara svåra att hantera socialt både för barnet och för föräldrarna.
– Det finns självklart positiva saker som händer i puberten också, säger Ulla. Plötsligt kan barnet börja visa känslor och omtanke på ett sätt det aldrig gjort förut. För föräldrarna kan det här kännas fantastiskt.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar