Människor med Aspergers syndrom tänker annorlunda. En positiv effekt av det är att de i allmänhet inte lägger moraliska aspekter på sex. Sociala konventioner och begränsningar bekommer dem inte. De fantiserar och agerar utifrån sina inre lustar oavsett om dessa riktas mot en person av samma eller motsatt kön.
Det finns inget vetenskapligt belägg för att aspergare är homo-, bi- eller transsexuella i högre grad än normalbefolkningen. Men mycket tyder på att det är så.
I Éloge de la diversité sexuelle (Hyllning till den sexuella mångfalden, 1999) fördömer Michel Dorais den sexuella fundamentalismen. Dorais undervisar i socialt arbete vid Université Laval i Quebec, Kanada. I sin bok gör han sig till tolk för alla dem som inte passar in i samhällets föreställningar om vad som är normalt.
Michel Dorais budskap är att sexuell mångfald borde vara erkänd och välkomnad. Han skriver:
”Aldrig har kroppen och det fysiska utseendet varit så högt värderade… och ändå, fler och fler människor upplever sexuell tvetydighet. Feminina pojkar, maskulina flickor, androgyner, transvestiter, transsexuella, hermafroditer och alla de för vilka identiteten är mycket mer än en fråga om normer. Individerna tar företräde, med sina historier, erfarenheter och egenheter. Varför försöka fånga dem i en sexuell standard?”
Beskrivningen stämmer även in på många med Aspergers syndrom. De attraheras först av främst av en persons personlighet och kvaliteter. Om det är en man eller kvinna har ingen betydelse. De betraktar sig själva som bisexuella, homosexuella eller sexuellt ambivalenta, det vill säga preferensfria. Homo- och heterosexuellt beteende existerar samtidigt. Fantasierna kretsar kring den sexuella situationen, inte partnerns kön.
Över huvud taget präglas aspergares sexliv av öppenhet och flexibilitet.
Myntets baksida är att vidsyntheten vad gäller sexuell mångfald kan bli en extra börda i ett samhälle genomsyrat av heteronormen. Att ha Aspergers syndrom och avvikande sexualitet innebär ett dubbelt utanförskap.
I rapporten Om sexuell läggning och funktionshinder, Sisus 2005, slår forskaren Ulrika Dahl fast att det knappast finns någon samlad kunskap om hur livssituationen ser ur för människor som har en funktionsnedsättning och är homo-, bi-, eller transsexuella, HBT. Frågan om sexuell läggning har varit osynliggjord i handikapprörelsen, och medvetenheten om handikapperspektivet har varit obefintligt i HBT-rörelsen.
Handikappforskningen har utgått från en heterosexuell norm medan forskningen om sexuell mångfald utgått från att HBT-personer inte har någon funktionsnedsättning. Både HBT-personer och personer med funktionsnedsättningar blir ibland dåligt bemötta därför att de avviker från normen. Omgivningen har svårt att se hela människan. Hos HBT-personer ser många bara sexualiteten och hos funktionshindrade personer ser de bara funktionsnedsättningen. Enkelt uttryckt är synen på HBT-personer sexfixerad och synen på funktionshindrade sexblind. I mötet med en person som är både HBT och funktionshindrad kan dessa synsätt kollidera, med mycket dåligt bemötande som följd.
Det går dock framåt. Delaktigheten för personer med funktionshinder har ökat och attityderna till HBT-personer har förbättrats de senaste åren. Även kunskapsläget är på väg att bli bättre, konstaterar Ulrika Dahl. Forskning om skärningspunkten mellan den heterosexuella normen och normen om hur kroppen ska fungera börjar växa fram.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar