Forskning om mobbning visar att de som blir utsatta ofta är barn som verkar ängsliga och försiktiga. Det är viktigt att se mobbning som förtryck, inte som en konflikt mellan jämställda parter, och att ingripa snabbt.
Barn med störning inom autismspektrum, som till exempel Aspergers syndrom, utsätts ofta för långvarig och svår mobbning utan att någon vuxen ingriper och förhindrar det. Det kan bero på att ingen märker det, eftersom de utsatta barnen ofta inte klagar. Anledningen till att de inte gör det kanske kan vara att de tror att livet är sådant. De kan också vara alltför rädda för att ”skvallra”, eller kanske inte har språk nog att förklara. Men det finns också exempel på att lärare tycker att det är naturligt att udda barn blir ovarsamt bemötta. De tänker inte på att detta ”ovarsamma” i själva verket kan vara både kränkande och skrämmande för barnet självt. Ibland är faktiskt lärarens eget beteende också mobbning. Barn med autismspektrumstörning kan ha svårt att förstå andras perspektiv, men det gäller inte sällan också omvärlden.
Självklart finns det många subtila nyanser i vad som kan upplevas som mobbning. Men det finns också mycket uppenbara situationer av förtryck. Barn som till exempel uttrycker sig lillgammalt, inte tar kontakt med andra, har ovanliga och intensiva intressen eller beter sig avvikande är särskilt utsatta. Generellt blir flickor mer utsatta för indirekt och verbal mobbning, som elaka ord och ret, medan pojkar oftare blir fysiskt trakasserade och slagna.
Dan Olweus (svensk professor i psykologi i Bergen) är den i Norden som forskat mest om mobbning. Han påpekar att mobbare ofta inte bara är aggressiva mot sina skolkamrater utan också mot föräldrar, syskon och alla slags auktoriteter. De har behov av att dominera på ett negativt sätt, och de verkar tycka att det är kul när andra lider, eller att det är precis vad de som mobbas förtjänar. Att mobbarna skulle vara de osäkraste av alla är en spridd missuppfattning, hävdar Dan Olweus.
I låg- och mellanstadiet finns det ibland mobbare som också blir mobbade. De är ofta sådana som kanske inte förstår de sociala spelreglerna och drar på sig irritation från andra, är hyperaktiva och kanske har läs- och skrivsvårigheter. De måste få särskilda insatser så att de inte blir så provocerande för sin omgivning, menar Olweus. I Norge tillämpas Olweus-programmet i stora delar av landet. Det är ett omfattande system för att förebygga mobbning som också används i till exempel Malmö. Det är det enda system som utvärderats vetenskapligt och visat sig ha god effekt.
– Det räcker inte i längden med snabba och tillfälliga insatser mot den ökande mobbningen, menar Dan Olweus. Det krävs systematiska och långsiktiga åtgärder som regelbundet utvärderas. Det hindrar dock inte att man självklart ska ingripa resolut närhelst man ser att något barn far illa. Mobbning är inte en konflikt mellan jämställda parter som kan lösas med förhandlingar.
>Specialgymnastik gjorde slut på mobbningen
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar