Hoppa till avdelningsmenyn

Hoppa till innehållet

Stäng fönstretStäng fönstret
Skriv ut sidanSkriv ut

Leva med

Grenar med videung

Att inte behärska situationen

Madde Ericsson har Aspergers syndrom och föreläser ibland om sitt funktionshinder och dess konsekvenser. Hon berättar här om att känna att man inte behärskar situationen.

Vad är stress och ångest?

Vad som leder till stress i min vardag varierar. Ibland har jag ångest redan när jag vaknar och en annan dag är jag hur tålig som helst från morgon till kväll. Men vad är stress och vad är ångest egentligen? Får man ångest av stress, blir man stressad av ångest, eller är dessa i själva verket bara olika uttryck för en och samma känsla? Hur som helst är gränsen hårfin och jag kan personligen inte skilja det ena från det andra.

Att inte ha kontroll

Stress för mig är inte nödvändigtvis synonymt med en fulltecknad kalender. Det är snarare en rent mental känsla som oftast uppstår då jag känner att jag inte behärskar en situation, eller då jag inte har kontroll över det som händer i min närhet. Men det är förenat med en hel del annat också, som ren rädsla och inte minst dåligt samvete.

Stressen blev extrem under gymnasiet

Jag led väl av en viss grad av vardaglig mental stress redan som barn, men det började ta sig extrema uttryck första året på gymnasiet. Jag kunde inte hänga med, fattade inte allt det där uppenbara, och kom efter inte minst på det sociala planet.

Samtidigt fick jag svårare och svårare att sova på nätterna, vilket jag återkommer till i en av de andra artiklarna. När de andra satt och läste avancerad kemi i klassrummet, lade jag all min koncentration på att inte bete mig illa. För jag ville ställa mig upp och vräka bänken genom rummet eller kasta pennan i ansiktet på läraren. Uttryck för vanmakt och idag önskar jag att jag kastat den där bänken. Hade jag gjort det hade mina problem med all sannolikhet kommit upp till ytan och jag hade fått den hjälp jag behövde.

Några mindre våldsamma strategier hade jag ännu inte utvecklat. Istället fylldes dessa obehagskänslor på mer och mer. Det ledde till slut till att jag började skära mig i mina armar. Första gången det skedde var den dagen jag fick ett brev från rektorn. Jag var inte välkommen upp i andra ring!


Dela på Facebook

Dela på Twitter