Det finns en rad olika faktorer och förhållanden i en familj som påverkar hur ett syskon till ett barn med funktionshinder mår. Det handlar om familjen i allmänhet, syskonets ålder och utvecklingsfas, funktionshindrets symtom, den sociala miljön och individuella egenskaper hos syskonen.
Det verkar som föräldrarnas stöd, engagemang och förståelse är allra viktigast för hur väl syskon till barn med funktionshinder anpassar sig till sin situation och hur de utvecklar sin självkänsla. Föräldrarnas egen situation har sannolikt stor betydelse i det här sammanhanget och deras psykiska hälsa kan påverka indirekt hur syskonen mår.
Ju högre press som ställs på föräldrarna rent allmänt, kanske i form en ansträngd ekonomi eller andra problem, desto större är sannlikheten för att det också finns problem hos syskonen. En positiv och stödjande hemmiljö där föräldrarna mår bra skyddar istället mot negativa konsekvenser.
Det verkar också ha stor betydelse om syskonet har en frizon i hemmet där hon eller han kan få vara ifred, får ha sina saker ifred och har möjlighet att ta hem kompisar.
I familjer med många barn verkar syskon till barn med funktionshinder ha mindre problem om det finns flera barn som är friska. Det kan troligen förklaras av att det i en stor familj alltid finns någon till hands. Det finns friska syskon att leka med, dela erfarenheter med och identifiera sig med. Föräldrarnas förväntningar är också fördelade på flera barn. Dessutom är man flera syskon som kan dela på omsorgen om barnet med funktionshinder.
Det är viktigt för alla barn att föräldrarna behandlar alla syskon på liknande sätt och det gäller även när ett barn har ett funktionshinder som autism. Det finns studier som visar negativa effekter på syskonrelationen om föräldrarna särbehandlar barnet som har funktionshinder i för hög grad. Detta gäller då syskonet själv upplever att hon eller han genom särbehandlingen är mindre värd än syskonet med funktionshinder.
När det föds ett nytt barn i en familj är det naturligt att det blir en förändring. De äldre barnen upplever att de får mindre uppmärksamhet och känner sig kanske åsidosatta av sina föräldrar som har fullt upp med den nya familjemedlemmen. Någon studie visade dock att de här känslorna kan minska om det nya barnet har ett funktionshinder.
Några studier har visat att relationen mellan syskonen kan påverkas negativt om ett av barnen har autism. Relationen mellan syskonen blir inte alltid lika nära som mellan andra syskon. Dessutom är oftare inte syskonets attityd lika omvårdande gentemot barnet som har autism om man jämför med hur det är vid andra funktionshinder.
Hur relationen blir mellan syskonen påverkas troligen av familjeförhållanden i allmänhet, men också av andra faktorer som barnens temperament, förmåga till anpassning, beteenden och vilka normer som gäller i familjen när det gäller aggression och rättvisa. Om hemmiljön präglas av konflikter och dålig sammanhållning påverkar det även relationen mellan syskonen negativt.
Följande artiklar finns i temat "Forskning om syskonskap":
> Forskning om syskonskap
> Syskonskap vid funktionshinder och vid autism
> Faktorer som påverkar hur syskon mår
> Syskonstöd
> Syskons upplevelser och egna strategier
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar