Barn börjar härma andra människor redan innan de är en månad gamla. Förmågan att härma har stor betydelse för förmågan att samspela med andra människor. Den har också betydelse för språkutveckling och inlärning.
När ett barn ser ett beteende eller en händelse och sedan härmar eller ”kopierar” det hon eller han sett, kallas det att barnet imiterar. Man brukar skilja mellan omedelbar imitation och fördröjd imitation (deferred imitation på engelska). Fördröjd imitation innebär att barnet kan komma ihåg och imitera beteenden vid ett senare tillfälle.
Många anser att barn redan innan de fyllt en månad kan härma en person som räcker ut tungan, gapar eller rör på fingrarna. Redan vid ett till fyra månaders ålder börjar barn kunna härma en min vid ett senare tillfälle (fördröjd imitation). Barn börjar kunna härma vad en person gör med ett föremål vid fyra till åtta månaders ålder. Men för att klara det måste de ha utfört samma handling flera gånger tidigare.
Då barn är åtta till 12 månader börjar de även kunna imitera beteenden som är annorlunda än det invanda beteendet. Nu kan barnet också upp till ett dygn senare imitera vad en vuxen gjort med ett föremål.
När barnet är mellan 12 och 18 månader börjar barnet imitera vuxnas och kamraters beteenden som tidigare har varit helt okända för barnet. Barnet kan också komma ihåg och upprepa andras beteenden med en längre fördröjning (upp till en vecka). Dessutom kan barnet utföra ett beteende det lärt sig på en annan ny plats. Från cirka 18 månader börjar barnet också imitera sociala roller i låtsaslekar.
Forskare har funnit att imitation har betydelse för inlärning, utvecklingen av språk och sociala förmågor.
Följande artiklar finns i temat "Forskning om syskonskap":
> Imitation hos normalt utvecklade barn
> Autism och imitation
> Att träna imitation
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar