Joint attention anses ha betydelse för barns språkliga och sociala utveckling. Brister i joint attention leder till sämre språkutveckling och svårigheter med socialt samspel.
Vissa forskare menar även att otillräcklig joint attention får till följd att barnet inte utvecklar theory of mind, en förmåga som anses nödvändig för att förstå mänskligt beteende.
Enligt många forskare är förmågan till joint attention en viktig förutsättning för att kunna dela gemensamma upplevelser. Att dela upplevelser är i sin tur nödvändigt för utvecklingen av språk. Studier har visat att barns förmåga att ge gensvar på andras initiativ till joint attention, till exempel att titta dit mamma pekar, är kopplat till förmågan att lära sig förstå vad andra säger. Barns förmåga att själva ta initiativ till joint attention är kopplat till förmågan att lära sig tala.
Förklaringen till denna koppling kan vara att språket utvecklas i situationer där barnet delar uppmärksamhet med andra. Framför allt gäller det ordförrådet. En vuxen som drar ett barns uppmärksamhet till ett föremål, säger för det mesta också vad föremålet heter. När barn är runt två år och hör ett nytt ord kan de ofta identifiera föremålet genom att följa den vuxnes blick, det vill säga använda sin förmåga till joint attention. De kan själv sköta sin inlärning av nya ord, kontrollera att det blir rätt och om så inte är fallet byta föremål genom att följa den vuxnes blick.
En förutsättning för att ett barn ska utveckla sin förmåga till joint attention anses vara att barnet har ett socialt intress. Och joint attention anses vara det första tecknet på social förståelse. Utan förmågan att dela gemensamma upplevelser med andra, är det svårt att lära sig sociala koder.
Trots det finns det relativt få vetenskapliga studier som klarlägger sambandet mellan joint attention och social utveckling. En forskargrupp har dock funnit ett samband mellan barns förmåga till joint attention och föräldrarnas beskrivning av deras sociala förmåga. Forskarna fann att barn som ofta använde joint attention uppfattades som mer sociala än de som använde joint attention mer sparsamt.
Joint attention anses även spela en roll för barns utveckling av låtsaslek och theory of mind. Låtsaslek utvecklar barn normalt i tvåårsåldern och det innebär att ett barn låtsas att en sak är något den egentligen inte är. En sko blir en telefon till exempel.
Theory of mind utvecklas vanligen i fyraårsåldern. Begreppet innebär i korthet förmågan att förstå att alla människor har egna tankar och känslor, och att dessa tankar påverkar beteendet. Och att tankar och känslor kan skilja sig mellan olika personer trots att de befinner sig i samma situation. Begreppet ”theory of mind” syftar på att man har en teori eller föreställning om andra människors sinne eller tänkande.
Det finns forskare som menar att joint attention är ett förstadium av theory of mind. Barnet anar att något upptar en annan persons tankar, till exempel genom att se att mamma pekar, och gör något utifrån detta, tittar dit mamma pekar.
Forskarna har funnit ett samband mellan förmågan till joint attention och den senare utvecklingen av theory of mind hos normalt utvecklade barn. Forskare har även lanserat tesen att joint attention, låtsaslek och theory of mind har ”samma kognitiva ursprung”, det vill säga bygger på samma del av människans tankeförmåga, även om man ännu inte klarlagt hur de är relaterade till varandra.
Följande artiklar finns i temat "Joint attention":
> Joint attention - gemensamt uppmärksamhetsfokus
> Joint attentions roll i barns utveckling
> Joint attention hos barn med autism eller Aspergers syndrom
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar