En del personer med autism utvecklar aldrig ett eget talat språk. Andra har ett fungerande talspråk men har problem med tolkningen av ord och uttryck. Många har problem att tolka andras ansiktsuttryck och kroppsspråk.
Alla personer med autism har svårigheter att förstå nyanser i talat språk, även de som verkar ha en god språkförståelse. Den underförstådda meningen i det som folk säger, det som står mellan raderna, förblir gåtfullt och svårtolkat för de flesta med autism.
Det är svårt, om ens möjligt, att skilja mellan kommunikationsförmåga och förmågan till socialt samspel. Ett socialt samspel kräver alltid någon form av kommunikation och kommunikation ingår ofta i ett socialt samspel. Diagnosmanualerna tar upp talat språk och lek under kommunikation. Ögonkontakt, kroppsspråk och annan ickeverbal kommunikation räknas däremot som socialt samspel.
I diagnosmanualerna beskrivs detta huvudkriterium med följande symtom:
Kommunikationsavvikelserna beror oftast inte på rena språkproblem, utan snarare på förmågan att förstå syftet med kommunikation. Det verka som om barn med autism inte alltid ser någon poäng med att kommunicera med andra.
Syftet med både tal och kroppsspråk är oftast att kommunicera med andra. Men barn med autism verkar ofta inte bry sig om detta och verkar också ha svårt att förstå både tal och kroppsspråk. Det blir ofta tydligt redan när barnen är små. Den sociala imitationen, som är så utmärkande för andra barn, saknas ofta eller är avvikande. Det brukar vara svårt att få med dessa barn på tidiga härmningslekar som att vinka hej då eller ”baka baka liten kaka”. Vissa barn med autism har också ett avvikande joller. Normalt använder barn joller för att uttrycka känslor och härma språket. Barn med autism verkar inte göra det.
Barn med autism som saknar tal, använder oftast inte spontant andra sätt att kommunicera, som gester och liknande. De verkar också ha svårt att förstå andras ickeverbala uttryck, till exempel skratt eller gråt. Det kan hända att ett barn med autism börjar skratta när någon annan gråter, eftersom det ser roligt ut när det rinner vatten från ögonen. Barnet förstår inte den känslomässiga betydelsen av gråt.
Barn med autism är oftast försenade i sin språkutveckling både när det gäller att förstå och att själva prata. Det är inte ovanligt att ett barn före två års ålder utvecklar några få ord till flera dussin, men att barnet sedan slutar tala under flera år.
Ungefär hälften av alla barn med autism utvecklar inte något användbart talat språk. De flesta av dessa har också en grav utvecklingsstörning.
Nästan alla som utvecklar talat språk har ändå problem med språkförståelse och uttrycksförmåga. Det kan vara från att inte alls förstå vad som sägs, till mer subtila avvikelser som exempelvis bokstavlig förståelse av ord och uttryck. Många barn med autism kan lära sig att följa en enkel instruktion i en given situation. Men i en annan situation kan samma instruktion bli obegriplig.
Det är vanligt att barn med autism utelämnar eller blandar ihop ord, särskilt pronomen, som ”jag” och ”du” när de pratar. Lägesord, som ”på” och ”över”, brukar också vara svåra, de förväxlas eller utelämnas. Repetitivt tal, det vill säga att säga samma ord eller meningar flera gånger, är också vanligt. Det är också vanligt att ett barn förstår den grundläggande betydelsen i en mening, men inte förstår att ett tillägg av ordet ”nej” eller ”inte” fullständigt ändrar betydelsen.
Ekotal är något som alla barn ägnar sig åt under en kort fas, men för barn med autism brukar faserna vara längre. Ekotal, eller ekolali, innebär förenklat att upprepa exakt vad någon annan sagt utan att bry sig om betydelsen.
I vissa fall kan ett barn som annars inte pratar uttala långa, alldeles felfria meningar fyllda av svåra ord. Det kan lätt misstolkas som att barnet har en mer utvecklad språkförmåga än det egentligen har. En del personer som med tiden utvecklar en kommunikativ förmåga kan sluta ekotala högt men fortsätta att göra det tyst.
Ofta låter personer med autism lite udda när de talar. De kan ha problem med hastighet, tonhöjd och styrka på rösten. Ansiktsmimiken och kroppen kan vara stel eller orörlig. Vid spontant tal är det vanligt med uttalssvårigheter, men det märks inte vid ekotal. Därför kan stelt och monotont tal hos en person med autism ibland betyda att personen verkligen försöker kommunicera något. Problemen med talet och mimiken brukar dröja kvar hela livet.
En del högfungerande barn med utvecklat tal kan använda spontant tal, men de kommunicerar sällan sina egna känslor och behov. Barnen kan ofta relatera händelseförlopp som de själva upplevt om de får göra det på sitt sätt och med de detaljer som de anser nödvändiga. Om de blir avbrutna kanske de behöver berätta om hela historien från början igen.
Många kan också hålla långa utläggningar om något som intresserar dem mycket. Trots det kan de ha svårt att besvara frågor om ämnet eller göra en sammanfattning av det de sagt. Många gånger kan det vara meningslöst att till exempel fråga ett barn med autism hur dagen i skolan varit. Barnet kan ha svårigheter att förstå vad den som ställer frågan vill veta. Att däremot redogöra för vad som hänt under en viss lektion kan vara lättare.
Det är viktigt att vara medveten om att personer med autism alltid har brister i sin förståelse av talat språk. Även högfungerande personer med autism har problem med språkförståelsen. Trots att de själva har ett väl utvecklat språk kan de ha väldigt svårt att förstå andra. Särskilt svårt blir det när ordens betydelse påverkas av dess plats i meningen eller av sammanhanget i stort. Speciellt svårt blir det om betydelsen är direkt beroende av det sociala sammanhanget. Enstaka ord med konkret betydelse är lättare att förstå. För högfungerande personer med autism kan det också vara lättare att förstå betydelsen av en talad mening om de också får läsa den.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar