Personer med autism har ofta olika fixeringar. Vanor och rutiner blir mycket viktiga och helst ska ingenting förändras. Det är vanligt att intresset fixeras vid speciella föremål eller fokuseras på ett särskilt ämnesområde.
I diagnosmanualerna tar man upp begränsade, upprepade och enformiga mönster i beteende, intressen och aktiviteter som kan ta sig olika uttryck, till exempel:
Begränsade beteenden och fixeringar är på sätt och vis ett resultat av bristande föreställningsförmåga eller fantasi. Det en person väljer att göra måste han eller hon antingen redan kunna eller också hitta på själv. Men har man en begränsad föreställningsförmåga, är det svårt att hitta på nya saker. Då återstår att göra sådant man redan kan eller att lära sig nya saker genom att kopiera vad man ser, hör eller förnimmer på andra sätt. Resultatet blir en allvarlig begränsning av beteenderepertoaren. För lågfungerande individer blir kanske repetitiva beteendemönster de enda beteenden som de kunnat lära sig. Mer högfungerande personer kan utveckla mer komplicerade beteendemönster, avancerade specialintressen och liknande.
Barn med autism fixerar sig ganska ofta vid föremål, eller delar av föremål, som annars är ovanliga som leksaker. Det kan vara snören, stenar, gem, hårtussar, plastbitar och mycket annat. Barnet kan bära omkring på dessa saker och försöker någon ta det ifrån barnet kan det utlösa ett raseriutbrott. Det är tydligt att glittrande och runda saker och sådant som snurrar fascinerar många barn med autism, liksom rinnande vatten. En del barn tycker om att stapla upp leksaker och annat eller ställer dem på rad.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar