Ungefär hälften av alla barn med autism utvecklar inte något användbart, talat språk. De flesta av dessa har också en svår eller djupgående utvecklingsstörning.
Nästan alla som ändå utvecklar talat språk har problem med språkförståelse och uttrycksförmåga. Det kan röra sig om allt från att inte alls förstå vad som sägs, till mer hårfina avvikelser som exempelvis bokstavlig förståelse av ord och uttryck. Många barn med autism kan i ett givet sammanhang lära sig att följa en enkel instruktion. Men i en annan situation kan samma instruktion verka helt obegriplig för dem.
Det är vanligt att barn med autism utelämnar eller blandar ihop ord, särskilt pronomen, som ”jag” och ”du” när de pratar. De kan prata om sig själva som ”du”, ”han”, ”hon” eller använda sitt förnamn istället för att säga ”jag”. Lägesord, som ”på” och ”över” brukar också vara svåra för barn med autism. Det är vanligt att de förväxlar dem eller helt utelämnar dem. Repetitivt tal, det vill säga att upprepa samma ord eller meningar, är också vanligt. Det är också mycket vanligt att barnet förstår den grundläggande betydelsen i en mening, men inte förstår att ett tillägg av ordet ”nej” eller ”inte” fullständigt ändrar betydelsen.
Ekotal är något som alla barn ägnar sig åt under en kort fas, men för barn med autism brukar faserna vara längre. Ekotal, eller ekolali som det också kallas, innebär förenklat uttryckt att upprepa exakt vad någon annan sagt utan att bry sig om betydelsen. Att använda ordet ”du” om sig själv kan vara en form av ekotal. Barnet upprepar då samma pronomen som den som talar till barnet använder. I vissa fall kan ett barn som annars inte pratar uttala långa, alldeles felfria meningar fyllda av svåra ord. Det kallas fördröjt ekotal och kan lätt misstolkas som att barnet har en mycket mer utvecklad språkförmåga än det egentligen har.
Vissa barn kan upprepa hela samtal eller hela dialogen i en film med exakt härmning av skådespelarnas röster, uttal och tonfall. Även barn utan talat språk kan ibland orden (och melodin fullständigt tonsäkert) till hela sånger eller hela sagor. Men de kan inte upprepa orden utom i just det sammanhanget där de förekommer i sången eller sagan. En del personer som med tiden utvecklar en viss kommunikativ förmåga kan sluta ekotala högt men fortsätta att göra det tyst, till exempel genom att viska frågor till sig själv. Mindre vanligt är ekopraxi, vilket innebär att härma någon annans hela rörelsemönster och kroppsspråk.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar