Problem med mat och ätande hos personer med autism eller Aspergers syndrom varierar och kan bero på olika saker. Här tas de vanligaste problemen och orsakerna upp.
Många barn med autism eller Aspergers syndrom har ett stort behov av fasta rutiner för att ätandet ska fungera bra. Rutinerna kring ätandet kan bli omfattande. Man måste kanske duka eller servera maten på ett speciellt sätt för att barnet ska gå med på att äta. Liksom med andra bestämda idéer är det svårt för familjen att veta hur långt man ska ställa upp på barnets krav, för matrons skull. En pojke kunde till exempel bara äta sina morgonflingor om pappa samtidigt stod vid fönstret och rostade bröd. Enbart att komma på detta samband tog lång tid för föräldrarna. En annan pojke som var femton år ville alltid lägga sin korvsmörgås precis vid bordskanten, ostsmörgåsen ovanför, och sedan mjölkglaset; annars blev mellanmålet förstört och han blev vresig.
Att var och en ska ha en bestämd plats vid bordet är givet, och det kan också underlätta måltiden om man äter med samma tallrikar och bestick varje dag. Tvätta händerna före maten, hjälpa till att duka, gå och kalla på den övriga familjen – att upprätthålla sådana rutiner kan innebära att måltiden får en lugn upptakt. Man kan använda ett timglas eller annan visuell tidvisare för att demonstrera hur måltiden framskrider och att den har ett slut. Rutinerna kan bli en hjälp att skapa överblick, och därmed gott humör. Tyvärr kan de samtidigt skapa irritation och upplevas som en tvångströja av andra vid matbordet.
Matens färg, form och konsistens har stor betydelse för många barn med autism eller Aspergers syndrom. Just konsistensen verkar spela en stor roll, vilket kan vara svårt att förstå för andra. En del små barn äter bara puré med helt jämn konsistens utan några bitar i. Ett äldre barn med Aspergers syndrom kanske endast vill ha mat som är hård och som inte känns svampig. Andra vill enbart ha mat med riktigt jämn, snudd på flytande, konsistens och avskyr ”klumpar”. En flicka tycker till exempel bara om glass när den har smält till sås, allt annat tycker hon är ”klumpar”.
Somliga barn vill bara äta vit mat, som gröt, mjölk, spagetti och ris och ingenting därtill. Andra kanske tolererar allt utom gröna maträtter. Åter andra vill inte äta mat med många ingredienser hoprörda, de vill kunna se ingredienserna en och en bredvid varandra på tallriken, och kanske äta potatisen först, sedan korven och sist grönsakerna. En del vill bara äta några få maträtter.
En amerikansk undersökning har visat att familjer med barn som har autism ofta har färre maträtter på sin meny än andra familjer. Det uppstår speciellt problem om andra i familjen också bara äter vissa saker eller på annat sätt har ett problemfyllt ätande.
Personer med autism eller Aspergers syndrom har ofta smak- och luktsensationer som skiljer sig från andras. De kan vara överkänsliga för lukter som andra inte känner alls, och likadant kan det vara med smaksensationer. En del verkar istället ha en låg känslighet och vill kanske ta extremt mycket salt och peppar eller ketchup och HP-sås för att få smak på sin mat. Överkänslighet, eller okänslighet, för het respektive kall mat kan vålla problem. Att komma underfund med den här typen av speciella reaktioner, och att avgöra hur långt man ska gå barnet till mötes, är inte enkelt.
En del barn med autism eller Aspergers syndrom har en ökad känslighet i munnen, tänderna eller svalget. Det kan göra att vissa barn kan tycka att det kliar i tänderna, eller blir mycket irriterade av mat som fastnar mellan tänderna. De kan vara överkänsliga för mat som ”låter”, som till exempel hårt bröd eller råa morötter, eller reagera mot att stoppa in föremål, som till exempel en sked, i munnen.
En del barn har svag muskulatur runt munnen eller i munnen. Följden blir att de lätt dreglar eller har svårt att svälja. En liten pojke till exempel fick träna att dricka med sugrör när han var hemma, och hade en speciell skena som han skulle sluta läpparna runt för att öva upp läppmusklerna.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar