Det finns flera hypoteser om att störningar i tarmen har betydelse för utveckling av autism. Bakgrunden till kopplingen mellan autism och mage är att det förutom i nervsystemet också finns nervceller i tarmen.
Särskilt en hypotes har varit i fokus, där ett nyckelämne är hormonet sekretin. Detta hormon har betydelse för matsmältningen. Det kan också ha andra effekter som att påverka hjärnans funktion. Hypotesen har varit att barn med autism bland annat lider brist på sekretin.
Men det vetenskapliga stödet för sekretinbehandling är svagt. Forskarna Esch och Carr gjorde 2004 en översikt av 17 randomiserade kontrollerade studier på sammanlagt 600 barn i åldern 2-15 år (dvs studier med slumpmässigt urval till behandlingsgruppen och en kontrollgrupp som inte fick behandling). De fann inget belägg för förbättring av autistiska symptom.
En annan uppmärksammad hypotes är att gluten- och kaseinfri diet kan vara till hjälp för barnen. Gluten ingår i många mjölsorter; kasein är ett äggviteämne som finns i mjölk.
Enligt den norske forskaren Reichelt kan barnen med autism ha en genetisk avvikelse som ger annorlunda funktion i de enzymer som behövs för att bryta ner äggviteämnen i tarmen. Barnen har eller får på grund av detta en ökad genomsläpplighet i tarmväggen. Detta gör att restprodukter från nedbrytningen av äggviteämnen – korta äggviteämnen eller peptider – tas upp i blodet och kan transporteras till hjärnan. Det påverkar sedan hjärnans uppbyggnad och funktion. Man anser att nedbrytningsprodukter från gluten och kasein är speciellt skadliga för hjärnan. Reichelts forskargrupp menar sig få stöd i denna hypotes genom att man finner ökad mängd peptider i urin hos barn med autism. Deras resultat har dock inte verifierats i andra studier. Nyligen har även en norsk forskargrupp använt samma metodik som Reichelt vid studie av barn med autismspektrumtillstånd utan utvecklingsstörning. De har inte kunnat se någon skillnad i peptidmönstret i urin jämfört med hos barn utan diagnos (Sponheim 2006).
Det finns fallrapporter om att barn blivit förbättrade under behandling med gluten- och kaseinfri diet. Det är förknippat med stora svårigheter att genomföra den typ av studie som säkert kan visa en effekt. Denna typ av studie kräver att det ska vara ett slumpvist urval vilka barn som får speciell kost och vilka som får vanlig kost. Utvärderingen måste också vara ”dubbel-blind”, det vill säga att varken den som bedömer symtomen eller föräldern ska veta vilken kost barnet har. Elder och Shankar publicerade dock en studie 2006, där man på tillförlitligt sätt kunnat genomföra dietbehandling med randomiserad och dubbelblind metodik. De fann ingen skillnad i de autistiska symptomen hos barnen, men reserverade sig för att behandlingen bara pågått en kort tid.
De som framför hypotesen om att restprodukter från vissa äggviteämnen är skadliga, anser också att det finns belägg för att immunsystemet är påverkat vid autism. Detta leder till olika former av inflammatoriska reaktioner. Wakefield och medarbetare har beskrivit en speciell form av inflammatorisk sjukdom i tarmen hos barn med autism, särskilt bland dem som gått tillbaka i utvecklingen. De anser att detta varit kopplat till vaccination mot mässling. Det har kommit starka motreaktioner från andra forskargrupper som inte fått samma resultat vid studier. Man fann exempelvis inga tecken på inflammatorisk reaktion i tarmen i en aktuell svensk undersökning, där 24 barn med autism deltog (Fernell m.fl. 2007).
Ett annat led i teoribildningen kring mag- och tarmproblem vid autism är hypotsen att många barn med autism har överväxt av en jästsvamp, candida, i tarmkanalen. Detta kan utlösa ett gift som kan störa immunsystemet och hjärnan. Studier som gjorts visar dock inte på några bevis för denna hypotes. Det finns inte heller några vetenskapliga stöd för hypoteserna att behandling mot jästsvamp har effekt.
Det finns behov av fler studier av effekten av till exempel diet. Det behöver även göras studier över hur vanligt det är med mag- och tarmproblem hos barn med autism. Det finns idag ingen klar bild över detta. Sammanfattningsvis har forskningen hittills inte kunnat ge stöd för att särskild kost till barn med autism minskar deras symtom.
Det är dock viktigt att ha med ytterligare en aspekt. För barn med autism gäller precis samma sak som för barn utan autism – de mår sämre om de inte har bra kostvanor. Förbättras kostvanorna mår barnet bättre och därmed kan ibland de symtom minska som orsakas av trötthet och kroppsliga obehag.
Samma signalsubstanser kan ha effekt både i hjärnan och i tarmen. Ofta ingår även avvikelser i immunsystemet i hypoteserna. Det finns ett komplext samband mellan substanser som påverkar nervsystemets funktion och immunsystemet. Vårt immunsystem utgör försvar för angrepp från mikroorganismer, men det kan vid vissa sjukdomstillstånd angripa vår egen kropp (autoimmuna sjukdomar).
Följande artiklar finns i temat "Alternativ eller kompletterande behandling vid autism":
> Alternativ eller kompletterande behandling vid autism
> Behandlingar som är inriktade på mag- och tarmfunktionen
> Förgiftning med tungmetaller
> Behandling med hyperbar syrgas
> Starka krav på vetenskapligt stöd i svensk sjukvård
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar