Det finns få stora studier gjorda på AKK-insatser till personer med autism. Däremot finns många, små och välgjorda studier. Nedan presenteras den forskning som är gjord på olika områden.
Studier kring barn med autismspektrumtillstånd tyder på att teckenkommunikation, som också ofta kallas Tecken som AKK (TAKK), är mer effektiv än talträning när det handlar om att öka barnets kommunikationsförmåga.
De flesta teckenstudier är gjorda på 80-talet eftersom man de senaste 20 åren främst förespråkat bilder eller talande hjälpmedel som AKK-redskap. År 2000 visade dock en norsk studie att barn och ungdomar med autism som fått teckenträning utvecklades språkligt.
Två andra, relativt nya studier, jämförde tecken med PECS (se nedan). De visade att tecken verkar stimulera till ögonkontakt och ljud mer är än vad PECS gör.
Foton, bilder, symboler eller text kallas med ett samlingsnamn för grafisk AKK. Kommunikation med hjälp av bildkartor fungerar fint för funktionell kommunikation om barnet får bra instruktioner. Det fungerar till exempel bra när man vill be om någonting.
På senare tid har det kommit en rad studier kring PECS, en metod för bildkommunikation där barnet lär sig att överräcka bilder istället för att peka (vilket kan vara svårt vid autism). 2009 skrevs en översiktartikel baserad på studier av totalt 456 personer. Denna visade att PECS fungerar bra som kommunikationsinsats, inte bara för barn med autism utan även för barn med andra diagnoser.
När forskare jämfört PECS med andra kommunikationsstödjande insatser har man sett att det går snabbare att lära sig PECS än teckenkommunikation. Om man ska använda PECS har det också visat sig vara viktigt att ge nyckelpersoner i personens omgivning återkommande utbildning.
Den största fördelen med talande hjälpmedel är just talet, att de ger tillgång till samma kommunikationssätt som omgivningen använder. Inom detta område finns enorma utvecklingsmöjligheter tack vare smartphones, läsplattor och sociala medier.
Man har sett att barn som fått tillgång till talande hjälpmedel i förskolan kunde kommunicera bättre under lek och måltider än innan. De vuxna började också kommunicera mer med dessa barn.
När man jämfört tecken och talande hjälpmedel har man sett att personer med svåra kommunikationsproblem hellre väljer ett talande hjälpmedel om det finns till hands. Fanns inte apparaten framme använde personerna tecken istället. Att få det man vill ha verkar ändå vara det viktigaste – inte talet i sig.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar