Tullgårdsskolan har en tydlig policy när det gäller mottagandet av barn i behov av särskilt stöd. Alla barn som bor nära ska beredas plats i skolan och all pedagogisk personal ska också ha kunskaper om och beredskap för att jobba med skolans alla elever.
På Tullgårdsskolan går 350 elever från förskoleklass upp till sexan. Raoul Elebring är specialpedagog på skolan. Han ingår i elevvårdsteamet och handleder all pedagogisk personal. Han går dessutom in särskilt i de klasser där det finns barn i behov av särskilt stöd, exempelvis barn med Aspergers syndrom.
På skolan finns tydliga rutiner för mottagandet av elever i behov av särskilt stöd.
– Så fort vi vet att ett blivande elev exempelvis har diagnosen Aspergers syndrom tar vi kontakt med föräldrarna. Vi brukar ställa frågan ”Vågar vi prova?”. Detta för att klargöra för föräldrarna att vi kommer att göra allt vi kan för att skapa en bra situation för deras barn, men att det inte finns några färdiga lösningar.
Det är också själva utgångspunkten. Med kunskap om olika svårigheter i grunden utgår man hela tiden från den enskilda eleven, hans eller hennes förmågor, svårigheter och behov.
Raoul och barnets blivande lärare i förskoleklassen besöker också förskolan för att träffa barnet och prata med personalen där. Samma rutiner gäller för alla elever, men för barn i behov av särskilt stöd gör man alltid ”lite mer”, som Raoul uttrycker det.
– Vi får stöd och handledning från Autismcenter för barn och ungdom, där barnet ofta är inskrivet eller från Aspergercenter. När eleven börjar i första klass är det Skolstöd på Stockholms stads utbildningsförvaltning som ger oss stöd vid behov. Jag öppen, jag tar gärna emot stöd från dem som har mer erfarenhet och kunskap.
Den täta kontakten fortsätter med föräldrarna och vanligen har man möten en gång i månaden, där föräldrarna, läraren och Raoul är med.
– Vi följer upp vad vi diskuterade vi förra mötet och jag tror att det här är jätteviktigt. Det blir en kontinuitet kring barnet som är positiv för alla parter.
När elevens svårigheter visar sig först i skolan är det lite svårare, menar Raoul.
– Alla elever har ju en individuell utvecklingsplan som följs upp på utvecklingssamtalen. På så sätt kommunicerar vi med föräldrarna hur det går för eleven. Dessemellan kan det givetvis dyka upp saker som oroar oss och som vi tar upp med föräldrarna. När ett barns svårigheter visar sig först i skolåldern, kan det vara svårt därför att vi kanske ser sådant som föräldrarna inte ser.
Men även det motsatta förekommer, menar Raoul.
– Ja, föräldrarna kan se sådant som vi inte ser. Exempelvis kan det hända att flickor med Aspergers syndrom, som ofta kan ge intryck av att de fungerar bra i skolan, ger uttryck för det motsatta hemma. Då ligger det på oss att lyssna och förstå.
Utgångspunkten är att det mesta går att lösa med en öppen inställning och stor flexibilitet i skolan. Den enskilda eleven är i fokus hela tiden.
– Det är ju inte säkert att barnet behöver en neuropsykiatrisk utredning. Det kan räcka med att vi gör en pedagogisk utredning här. Jag tror att lärare ofta förringar sin egen kunskap. Man blir osäker och rädd att göra fel istället för att använda sina kunskaper på ett nytt sätt. Det tycker jag att vi är duktiga på här, att verkligen göra allt vi kan som pedagoger, vilket också är vårt ansvar.
Samtidigt måste man som pedagog vara ödmjuk, menar Raoul.
– Om man märker att det inte fungerar trots att man gjort allt som står i skolans makt, måste man också våga erkänna att man inte kommer längre. Då kan det bli aktuellt med andra utredningar av elevvårdsteamet och i vissa fall remiss till BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin.
Följande artiklar finns om Tullgårdsskolan:
> Alla barn är välkomna (den här artikeln)
> Förtroende och kunskap
> Förstärker det som fungerar bäst
> Alla är vinnare
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar