På enkel svenska
En del barn har svårt att få kompisar i skolan. Ibland hoppas de vuxna att det ska gå över av sig självt. Istället borde man försöka hitta orsaken. Det kan bero på ett funktionshinder, skriver Hanna Danmo, 25 år. Hon har Aspergers syndrom.
Som de flesta andra har jag varit mycket av min tid i skolan. Men min skoltid har varit jobbig på många sätt. Jag har varit utanför, jag har varit mobbad och även haft problem med själva studierna. Detta har påverkat hela mitt liv och jag vet att jag inte är ensam om de här problemen. Många barn och ungdomar har olika svårigheter i skolan, speciellt de som har funktionshinder. Det kan var både problem som har med undervisningen att göra och problem med att vara med andra elever. Många lärare vet att elever kan ha svårt med studierna, men de tänker inte på att rasterna och skolkamraterna också kan ge problem.
Under så gott som hela min grundskoletid har jag varit mobbad och utstött i de skolor jag har gått i. Senare har jag träffat många andra som också har Aspergers syndrom och som har varit med om samma sak. Jag har alltid varit lite annorlunda än andra och hade nästan inga vänner när jag växte upp. Nu när jag vet att jag har Aspergers syndrom kan jag förstå varför det har varit som det har varit. Men när jag gick i skolan visste jag det inte.
Det var för att jag har ett funktionshinder som jag inte var som de andra och inte fick kompisar. Tidigare hade ingen, allra minst jag själv, tänkt på att mina svårigheter kunde bero på ett funktionshinder. Man sa bara att jag hade problem med att få kompisar. Det är lätt att nöja sig med det och tänka att svårigheterna går över med tiden.
Men man bör ta svårigheterna hos barn och ungdomar på större allvar än så och tänka på att det kan bero på funktionshinder. Rätt hjälp och stöd kan förändra livet. För att det ska kunna bli bättre måste man få veta vilket funktionshinder man har.
För mig var det en lättnad att få veta att jag har Aspergers syndrom. Det var en förklaring till varför jag alltid känt mig annorlunda. Det var också ett bevis på att jag faktiskt var annorlunda. Mitt liv blev förändrat. Och det blev mycket bättre när jag efter halva gymnasietiden fick börja i en speciell gymnasieklass för ungdomar med Aspergers syndrom på Danderyds gymnasium. För första gången kände jag mig som en del av en grupp och fick kompisar. Det blev också lättare av att det var en klass med få elever och med en lärare som kan mycket om Aspergers syndrom.
Jag har alltid haft svårt att plocka ut det viktigaste av vad en lärare säger eller när jag läser i en bok. Nu fick jag hjälp med det och läraren skrev ofta sammanfattningar på tavlan. Vi fick också stöd med att vara med andra och hjälp att reda ut bråk mellan oss.
Efter att jag fick veta att jag har Aspergers syndrom har jag lärt mig mer om mig själv som människa. Jag har förstått vilka svårigheter jag har och jag har hittat på sätt att klara av sådant som förut var svårt för mig. Jag har också fått bättre självförtroende.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar