Flerfunktionshinder

Personer med svåra flerfunktionshinder är ingen enhetlig grupp vare sig i orsaker eller i kombination av olika svårigheter. De är både lika och olika varandra. 

En svår funktionsnedsättning innebär nedsatt autonomi och svårigheter att uttrycka sina behov och värna om sin integritet. Detta ställer höga krav på respekt från dem som finns i personens närmiljö. Barn, ungdomar och vuxna med flerfunktionshinder har samma behov som alla andra att känna trygghet, bli omtyckt för den man är och bli bemött på den nivå som man befinner sig.

Framför allt kanske det bör betonas att mötet med personer med flerfunktionshinder omfattar många dimensioner. Man kan säga att flerfunktionshindrade personer och deras anhöriga ofta ställer oss inför existentiella perspektiv och leder till tankar om den mänskliga sårbarheten på flera sätt, dels frågor om den kroppsliga begränsningen, dels om vår utsatthet i förhållande till olika sociala gemenskaper.

 I mötet med personer med omfattande funktionshinder behöver vi i vårt samspel vara särskilt uppmärksamma på kroppsspråk, mimik, ljud och andhämtning. Alla människor vill förmedla sig med omvärlden, förstå vad som händer och kunna påverka.  Vi har ett ansvar att skapa goda möjligheter till kommunikation och försöka förstå varje individs speciella sätt att uttrycka sig. Det betyder också att mötet måste få ta den tid som behövs. För all kommunikation krävs en avsändare och en mottagare som är tillgänglig och närvarande.

För de flesta personer har skadan funnits hela livet men hos vissa kan en fortskridande hjärnsjukdom eller allvarlig olycka ligga bakom. Det finns oftast ett stort behov av tät och kontinuerlig kontakt med sjukvård, habilitering och kommun. Det ställs också stora krav på samverkan mellan alla de instanser som finns runt personen för att livskvaliteten ska bli så god som möjligt. Det skapar trygghet att möta van personal som har kunskap.