Mat och ätande

Det är vanligt att barn och vuxna med autism har svårigheter med mat och ätande. En del vill kanske bara äta vissa saker och vägrar annat. För en familj kan måltiderna bli en källa till obehag och konflikter, i stället för att ge en positiv gemenskap. Med hjälp av olika strategier kan man minska svårigheterna.

Svårigheter med mat och ätande kan bero på olika saker. Det kan vara att man har svårt med själva ätandet, till exempel att tugga eller svälja. Situationen med alla samlade runt matbordet kan också vara påfrestande. Kanske är det svårt att förstå hur länge det påtvingade sittandet ska hålla på.

Ofta finns det flera orsaker till svårigheter med mat och ätande. Det kan vara en kombination av att matens konsistens vållar problem, att det är svårt att bryta vanor, liksom det kan vara svårt med den sociala samvaron kring matbordet. En del barn och vuxna kan också ha utvecklat speciella matvanor som är extra svåra att bryta på grund av rutinbundenhet. 

Ibland en fas som går över

Problem med maten eller själva ätandet kan vara en fas som går över eller blir mindre uttalad efter en tid. Om det inte gör det, är det viktigt att ta reda på orsakerna. Det är också viktigt att personen får genomgå en medicinsk undersökning, eftersom problemen kan ha andra orsaker än autismsymtomen. Det kan till exempel bero på motoriska problem som gör det svårt att tugga eller svälja, eller andra problem i munhåla och svalg.

Allergi och överkänslighet

När en person vägrar äta viss mat kan det i enskilda fall handla om allergiska reaktioner. Det, liksom annan överkänslighet, bör man utreda – om inte annat därför att det minskar oron och kan bidra till att omgivningen kan hantera svårigheterna på ett mer avspänt sätt. Samtidigt finns en risk att själva experimenterandet med kosten, för att kontrollera eventuell överkänslighet, kan leda till att personen utvecklar ännu större selektivitet, det vill säga enbart äter vissa saker.

Matproblem i olika åldrar

Svårigheterna med mat och att äta kan variera under olika skeden av livet. Här beskrivs i stora drag hur utvecklingen kan se ut i olika åldrar.

Barn

Svårigheterna börjar ofta redan i spädbarnsåldern och matvägran är vanligare bland barn med autism än bland andra barn. De kräver oftare särskilda förhållanden för att ta bröstet, som till exempel speciell belysning, viss musik eller bestämt läge. Det finns barn som vägrar att ta bröstet, men till de flesta kan man då ge flaska. Amning är betydelsefullt ur många aspekter, men man bör prioritera lugn och ro och att barnet får i sig mat.

Vänja barnet vid mat kan ta tid

Det är vanligt att det tar lång tid att vänja barnet vid annan kost än bröstmjölk och välling. Många barn är mycket misstänksamma inför nya smaksensationer och accepterar bara viss mat. Både matens konsistens, färg och form kan inverka.

Problem med mat kan också bero på svårigheter att tugga eller svälja. En annan vanlig anledning till svårigheter är att barnen inte accepterar att matvanor bryts, till exempel att de ska sitta vid ett bord och få mat med sked. Att senare lära sig äta med kniv och gaffel kan också vara svårt.

Tonåringar

Ett selektivt ätande kan ibland leda till låg vikt hos tonåringar med autism. Om det är en flicka tror omgivningen gärna att det handlar om anorexia nervosa. Men det selektiva ätandet kanske snarare är ett uttryck för att man har speciella intressen eller teorier, till exempel att det är synd om djur eller att vi äter upp maten för fattiga.

Tendensen att äta litet och inte gå upp i vikt är lika vanlig hos tonåriga pojkar med autism som hos tonårsflickor utan autism. Hos underviktiga pojkar med autism är det dock ofta inte fråga om en önskan att vara smal, och de är något mer mottagliga för att ändra sitt ätande.

Gemensamma symtom för autism och anorexia 

Även om selektivt ätande ibland förväxlas med anorexia, är det viktigt att se att det även finns en hel del gemensamma symtom för autism och anorexia nervosa och bulimia nervosa. Tonåringar som har autism löper en något ökad risk att få problem med ätandet som leder till en allvarlig ätstörning. Det är alltså viktigt att noggrant analysera vad som ligger bakom matproblemen och hur de utvecklas.

Äta för mycket samtidigt som man rör sig lite

Ett annat och vanligare problem är att tonåringar har svårt att stoppa ett överdrivet ätande och blir överviktiga. Många tycker dessutom inte om att motionera, vilket kan bidra till att vikten ökar för mycket. Det är givetvis viktigt att försöka förhindra en sådan utveckling på ett tidigt stadium.

Vuxna

Bland vuxna är det framför allt personer med autism och intellektuell funktionsnedsättning som fortsätter ha stora svårigheter kring mat och ätande. För en mindre andel personer med autism och normal begåvning/Aspergers syndrom kan allvarliga problem fortsätta även i vuxen ålder. Det handlar ofta om överdrivna rutiner och ritualer kring ätande. En del har också problematiska rutiner för att handla och laga maten.

Vad kan man göra för att minska svårigheterna?

Introducera ny mat

Många föräldrar till barn med autism väljer att redan från början introducera varje nyhet enligt noggranna strategier. Förändringar i smak och konsistens görs mycket försiktigt och i små steg. Ytterst små portioner av det nya kan till exempel alltid följas av en liten portion favoritmat. ”Först lite köttbulle, sedan en tugga ris” för den femåring som enbart kan tänka sig att äta ris, morgon, middag, kväll. Eller så kan barnet få en klunk att dricka efter varje tugga av det nya.

Sättet man väljer att introducera ny mat på kan behöva upprätthållas en lång tid, eftersom det tar längre tid för barn med autism att vänja sig vid nyheter än för andra barn.

Undvik frågor

Det är lättare för ett barn att svara ”nej” och ”jag vill inte ha” om barnet inte kan föreställa sig hur det nya smakar, eller inte hunnit bli van vid den nya smaken. Ett ”ja” kan innebära obehag, så det är tryggare att ta det säkra före det osäkra och svara ”nej” om någon frågar om man vill ha. För en förälder eller annan vuxen är det alltså bättre att säga ”Nu ska du få smaka…” än att fråga ”Vill du smaka…?”.

När maten blir en maktkamp

Mat kan vara vapen. Om barnet skriker mycket, och om man dessutom har känsliga grannar, finns det risk att man låter barnet ta kommandot. Ett exempel är en liten flicka som alltid ville ha pannkakor och bara nygräddade sådana. Om hon var vaken och skrek på natten var mamman tvungen att stiga upp och grädda pannkakor för att få henne lugn. Att varsamt men bestämt återta makten i en sådan situation kan vara mycket svårt, men nödvändigt.

Skapa förståelse och lust

För lite äldre barn kan man använda sociala berättelser om det roliga, vanliga och nyttiga i att äta olika slags mat. Dessa berättelser bör utarbetas individuella tillsammans med barnet och familjen. Det gäller att försöka göra det lustfyllt att erövra nya färdigheter. Man kanske kan göra listor på maträtter tillsammans, där man efterhand kan pricka av vad som prövats och godkänts. Eller så kan man utgå från kostcirkeln där man prickar in på tallriken hur mycket av de olika sorterna man fått med. Kanske kan barnet delta i matlagningen och ta över vissa sysslor, så att mat blir något positivt laddat som ger barnet tillfälle att visa självständighet och ta ansvar.

 

podd, funka olika, matvanor

Lyssna på podden Funka olika

Över 10 procent av alla med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) har också problem med maten. Hur kommer det sig och vad kan man göra åt det? I avsnittet hör vi Elisabet Wentz, professor vid Sahlgrenska akademin och Elina Johansson, verksamhetsledare på Attention Stockholm.