Mat och ätande

Det är vanligt att barn och vuxna med autism har svårigheter med mat och ätande. En del vill kanske bara äta vissa saker och vägrar annat. För en familj kan måltiderna bli en källa till obehag och konflikter, i stället för att ge en positiv gemenskap. Med hjälp av olika strategier kan man minska svårigheterna.

Vad beror svårigheter med mat och ätande på?

Svårigheter med mat och ätande kan bero på olika saker. Det kan vara att man har svårt med själva ätandet, till exempel att tugga eller svälja. Det kan vara en kombination av att matens konsistens vållar problem, att det är svårt att bryta vanor, liksom det kan vara svårt med den sociala samvaron kring matbordet.

Problem med maten eller själva ätandet kan vara en fas som går över eller som blir mindre uttalad efter en tid. Men om problemen fortsätter, är det viktigt att ta reda på orsakerna. Det är också viktigt att personen får genomgå en medicinsk undersökning, eftersom problemen kan ha andra orsaker än autismsymtomen. Det kan till exempel bero på motoriska problem som gör det svårt att tugga eller svälja, eller andra problem i munhåla och svalg.

Exempel på svårigheter

Bunden till rutiner

För många med autism är fasta rutiner viktigt för att ätandet ska fungera bra. Rutinerna kring ätandet kan bli omfattande. Kanske måste man duka eller servera maten på ett speciellt sätt för att barnet eller den vuxne ska vilja äta. Liksom med andra bestämda idéer kan det vara svårt för en familj att veta hur långt man ska ställa upp på barnets krav, för matrons skull. 

Att var och en ska ha en bestämd plats vid bordet kan vara viktigt. Det kan också underlätta måltiden om man äter med samma tallrikar och bestick varje dag. Tvätta händerna före maten, hjälpa till att duka, gå och kalla på den övriga familjen – att upprätthålla sådana rutiner kan innebära att måltiden får en lugn upptakt.

För att visa hur måltiden framskrider - att den har ett början och ett slut - kan man använda ett timglas eller annan visuell tidvisare. Rutinerna kan bli en hjälp att skapa överblick och därmed gott humör. Tyvärr kan rutiner samtidigt skapa irritation och upplevas som en tvångströja av andra vid matbordet.

Matens färg och konsistens

Matens färg, form och konsistens har stor betydelse för många med autism. Just konsistensen verkar spela en stor roll, vilket kan vara svårt att förstå för andra.

Ett litet barn kanske bara vill äta puré med helt jämn konsistens utan några bitar i. Ett äldre barn kanske endast vill ha mat som är hård och som inte känns svampig. Andra vill enbart ha mat med riktigt jämn, snudd på flytande, konsistens och avskyr klumpar. En del vill bara äta vit mat, som gröt, mjölk, spagetti och ris och ingenting därtill. Andra kanske tolererar allt utom gröna maträtter medan vissa bara vill äta några få maträtter.

Att äta mat med många ingredienser hoprörda kan vara svårt. Man vill hellre ha ingredienserna en och en bredvid varandra på tallriken och kanske äta potatisen först, sedan korven och sist grönsakerna. 

Smak- och luktsinne

Personer med autism har ofta smak- och luktsensationer som skiljer sig från andras. De kan vara överkänsliga för lukter som andra inte känner alls, likadant kan det vara med smaksensationer. En del verkar i stället ha en låg känslighet och vill kanske ta extremt mycket salt och peppar eller ketchup för att få smak på sin mat. Överkänslighet, eller okänslighet, för het respektive kall mat kan vålla problem. Att förstå den här typen av speciella reaktioner och avgöra hur långt man ska gå personen till mötes kan vara svårt.

Känslighet i munnen

En del personer med autism har en ökad känslighet i munnen, tänderna eller svalget. Det kan göra att viss mat kliar i tänderna. Mat som fastnar mellan tänderna kan skapa stor irritation. En del kan vara överkänsliga för mat som ”låter”, som till exempel hårt bröd eller råa morötter, eller reagera mot att stoppa in föremål, till exempel en sked, i munnen.

Svårigheter med att äta kan även bero på svag muskulatur runt munnen eller i munnen. Följden kan bli att man lätt dreglar eller har svårt att svälja maten. 

Hunger- och mättnadskänsla

Känslan av hunger och mättnad kan vara mindre väl utvecklade hos en del personer med autism. Det kan vara att man har svårt att identifiera och tolka dessa signaler. Om man får dricka mycket mellan måltiderna kan det bli ännu svårare att känna hunger. Att hålla på någorlunda regelbundna mattider, oavsett om personen är hungrig eller inte, blir då en viktig uppgift för omgivningen.

Bristen på hunger- eller mättnadskänsla kan orsaka mycket oro hos omgivningen. Man kan oroa sig för om barnet eller den vuxne får i sig tillräckligt med näring, eller tvärtom att för mycket mat ska orsaka långsiktiga överviktsproblem.

Mage och tarm

Föräldrar till barn med autism berättar ofta att deras barn har mag- och tarmproblem. I en studie av 3–8-åringar med autism visade det sig att dessa barn hade drygt dubbelt så mycket mag- och tarmproblem som jämnåriga utan autism, utan att man kunde hitta någon medicinsk orsak. När man undersökte kostens sammansättning visade det sig att barnen fick i sig rekommenderad mängd kalorier, kolhydrater och fett, men att de däremot hade ökat intag av protein. Dessutom rapporterades avvikelser när det gäller avföringens konsistens utan att det kunde förklaras av matvanor. I en del fall rörde det sig om svår förstoppning, något som kan medföra minskad matlust och stort obehag.

Mag- och tarmproblem i barndomen och försöken att rätta till problemen med olika dieter, kan bidra till att ett barn blir fixerad vid viss mat och undviker annan. Det har också visat sig att tidiga mag- och tarmproblem är överrepresenterat hos personer som får anorexia nervosa i tonåren.

Egna idéer och teorier

Personer med autism kan ibland ha skapat egna teorier om mat och ätande. Till exempel kan man se på ätande som endast ett bränsleintag, mat är ungefär som bensin till bilen och i övrigt helt ovidkommande. Annorlunda hunger- och mättnadskänsla kan bidra till tankar om att man kan vänja av kroppen med mat. Man kan till exempel tro att man måste börja banta om man går upp i vikt efter att ha druckit mycket vatten, eller att man kan bli tjock om man använder mycket cerat eller fet handkräm.

För att komma tillrätta med den här typen av missuppfattningar, behövs konkreta kunskaper om kost och näring och om hur kroppen fungerar.

Matsituationen

Måltiden tillsammans med andra kan vara en upplevelse av stress och krav som är svår att klara. Till exempel kan det vara svårt att använda kniv och gaffel och inte bara sked eller fingrar. Att tugga, samtidigt som man förbereder en ny tugga, och göra tuggorna lagom stora så att det inte ser oaptitligt ut för andra, kan vara en annan svårighet.

Det kan vara en utmaning att lägga upp lagom mycket mat på sin egen tallrik. För att barnet eller den vuxne ska lära sig att ta själv från faten kanske man får lov att ”standardisera” en portion. Man behöver då veta och kanske träna på att man får ta om ifall man vill ha mer. 

Hur ska man lära sig vad som är att äta lagom fort, så att man inte är klar innan de andra knappt börjat, eller blir sittande långt efter att de andra rest sig? Eller förstå att man bara förväntas ta en kaka eller en frukt när någon räcker fram ett fat? Eller komma ihåg att torka sig om munnen? Det är bättre att börja träna alla dessa små men viktiga färdigheter tidigt, än att tänka att det nog kommer med tiden. För barn med autism sker sådant inte automatiskt.

Svårigheten att generalisera – att överföra en färdighet från en miljö till en annan – gör att även om barnet har lärt sig att äta snyggt hemma så kanske det blir helt annorlunda i förskolan och vice versa. En familj filmade en måltid hemma och bjöd hem förskolepersonalen att se den. Då kunde personalen verkligen säga ”vi vet att du kan”, och barnet kunde själv jämföra.

Den sociala samvaron

I de flesta kulturer är måltiden en viktig del i att skapa gemenskap och positiv samvaro. Vi vill kunna umgås runt måltiden på ett sätt som utvecklar våra relationer. Men det skapar förväntningar som en person med autism oftast inte förstår intuitivt. I stället kan måltiden bli förknippad med plågsamma eller förvirrande upplevelser.

Att klara socialt småprat, som är svårt för många med autism, samtidigt som man äter, kan vara extra påfrestande. Redan att tugga och svälja medan man samtidigt förbereder nästa munsbit på tallriken kräver simultankapacitet. Att dessutom samtala kan bli övermäktigt. 

Även sättet att äta kan bli problematiskt. En del äter mycket fort och vill helst äta maten utan uppehåll tills tallriken är tom. Andra vill avbryta ätandet många gånger och gå ifrån bordet, eller äta mycket långsamt. Att se till att barnet får hyfsat bordsskick kan tyckas vara en mindre viktig eller övermäktig uppgift. Men sådant som att lära sig att inte sprida sin mat utanför tallriken, att äta snyggt med stängd mun och kunna torka sig om munnen är värdefulla förmågor i ett livsperspektiv. Antingen man reder sig själv eller bor i en gruppbostad som vuxen, är det betydelsefullt att man kan äta tillsammans med andra utan att orsaka onödig irritation. Det kan också vara roligt att till exempel följa med ut på restaurang.

Ett persons egenheter kring maten kan påverka en hel familjs matvanor och möjligheter att uppleva gemenskap vid måltider. I vissa fall kan det vara lämpligt att under en period låta barnet äta före eller efter den övriga familjen, ensam eller tillsammans med en vuxen. På det sättet kan man göra måltiderna lättsammare och minska påfrestningar och irritation för alla.

Allergi och överkänslighet

När en person vägrar äta viss mat kan det i enskilda fall handla om allergiska reaktioner. Det, liksom annan överkänslighet, bör man utreda – om inte annat därför att det minskar oron och kan bidra till att omgivningen kan hantera svårigheterna på ett mer avspänt sätt. Samtidigt finns en risk att själva experimenterandet med kosten, för att kontrollera eventuell överkänslighet, kan leda till att personen utvecklar ännu större selektivitet, det vill säga enbart äter vissa saker.

Andra svårigheter

Hos barn eller vuxna med autism som också har en intellektuell funktionsnedsättning finns ofta större svårigheter. Det kan till exempel handla om att man stöter upp maten och tuggar om den, spottar ut den eller kräks upp den för att sedan vilja äta den igen. En del kan få smak på olämpliga saker, som till exempel cement, blomjord, tapeter eller växtdelar. Det här fenomenet kallas för pica.

En orsak till att en person äter oätliga saker kan vara att personen upplever en stimulerande sensation av det främmande ämnet i munnen. Eller så kan orsaken vara att personen är understimulerad. Då kan ibland ökad sysselsättning och medvetna belöningssystem ha effekt. En annan orsak kan vara stress och då behöver man hitta vad som orsakar detta och försöka åtgärda det. 

Det kan också hända att en person lärt sig uppskatta den ökade uppmärksamheten som ett avvikande ätbeteendet leder till. Att försöka att konsekvent negligera det kan i så fall vara ett sätt minska det. Men det kan finnas andra förklaringar också, som med pojken som åt cigaretter. Han hade helt enkelt blivit van vid den stimulans som nikotinet gav. Det kan också finnas medicinska förklaringar, som att det kliar i munnen och att de oätbara sakerna lindrar klådan.

Matproblem i olika åldrar

Svårigheter med mat och att äta kan variera under olika skeden av livet. Här beskrivs i stora drag hur utvecklingen kan se ut i olika åldrar.

Barn

Svårigheterna börjar ofta redan i spädbarnsåldern och matvägran är vanligare bland barn med autism än bland andra barn. De kräver oftare särskilda förhållanden för att ta bröstet, som till exempel speciell belysning, viss musik eller ett bestämt läge. Det finns även barn som vägrar att ta bröstet, men till de flesta kan man då ge flaska. Amning är betydelsefullt ur många aspekter, men man bör prioritera lugn och ro och att barnet får i sig mat.

Vänja barnet vid mat kan ta tid

Det är vanligt att det tar lång tid att vänja barnet vid annan kost än bröstmjölk och välling. Många barn är mycket misstänksamma inför nya smaksensationer och accepterar bara viss mat. Både matens konsistens, färg och form kan inverka.

Problem med mat kan också bero på svårigheter att tugga eller svälja. En annan vanlig anledning till svårigheter är att barnen inte accepterar att matvanor bryts, till exempel att de ska sitta vid ett bord och få mat med sked. Att senare lära sig äta med kniv och gaffel kan också vara svårt.

Tonåringar

Ett selektivt ätande kan ibland leda till låg vikt hos tonåringar med autism. Om det är en flicka tror omgivningen gärna att det handlar om anorexia nervosa. Men det selektiva ätandet kanske snarare är ett uttryck för att man har speciella intressen eller teorier, till exempel att det är synd om djur eller att vi äter upp maten för fattiga.

Tendensen att äta litet och inte gå upp i vikt är lika vanlig hos tonåriga pojkar med autism som hos tonårsflickor utan autism. Hos underviktiga pojkar med autism är det dock ofta inte fråga om en önskan att vara smal, och de är något mer mottagliga för att ändra sitt ätande.

Gemensamma symtom för autism och anorexia 

Även om selektivt ätande ibland förväxlas med anorexia, är det viktigt att se att det även finns en hel del gemensamma symtom för autism och anorexia nervosa och bulimia nervosa. Tonåringar som har autism löper en något ökad risk att få problem med ätandet som leder till en allvarlig ätstörning. Det är alltså viktigt att noggrant analysera vad som ligger bakom matproblemen och hur de utvecklas.

Äta för mycket samtidigt som man rör sig lite

Ett annat och vanligare problem är att tonåringar har svårt att stoppa ett överdrivet ätande och blir överviktiga. Många tycker dessutom inte om att motionera, vilket kan bidra till att vikten ökar för mycket. Det är givetvis viktigt att försöka förhindra en sådan utveckling på ett tidigt stadium.

Vuxna

Bland vuxna är det framför allt personer med autism och intellektuell funktionsnedsättning som fortsätter ha stora svårigheter kring mat och ätande. För en mindre andel personer med autism och normal begåvning/Aspergers syndrom kan allvarliga problem fortsätta även i vuxen ålder. Det handlar ofta om överdrivna rutiner och ritualer kring ätande. En del har också problematiska rutiner för att handla och laga maten.

Vad kan man göra för att minska svårigheterna?

Undvik frågor

Det är lättare för ett barn att svara ”nej” och ”jag vill inte ha” om barnet inte kan föreställa sig hur det nya smakar, eller inte hunnit bli van vid den nya smaken. Ett ”ja” kan innebära obehag, så det är tryggare att ta det säkra före det osäkra och svara ”nej” om någon frågar om man vill ha. För en förälder eller annan vuxen är det alltså bättre att säga ”Nu ska du få smaka…” än att fråga ”Vill du smaka…?”.

Skapa förståelse och lust

För ett äldre barn kan man använda sociala berättelser om det roliga, vanliga och nyttiga i att äta olika slags mat. Dessa berättelser bör utarbetas individuella tillsammans med barnet och familjen. Det gäller att försöka göra det lustfyllt att erövra nya färdigheter. Man kanske kan göra listor på maträtter tillsammans, där man efterhand kan pricka av vad som prövats och godkänts. Eller så kan man utgå från kostcirkeln där man prickar in på tallriken hur mycket av de olika sorterna man fått med. Kanske kan barnet delta i matlagningen och ta över vissa sysslor, så att mat blir något positivt laddat som ger barnet tillfälle att visa självständighet och ta ansvar.

Introducera ny mat

Många föräldrar till barn med autism väljer att redan från början introducera varje nyhet enligt noggranna strategier. Förändringar i smak och konsistens görs mycket försiktigt och i små steg. Ytterst små portioner av det nya kan till exempel alltid följas av en liten portion favoritmat. ”Först lite köttbulle, sedan en tugga ris” för den femåring som enbart kan tänka sig att äta ris, morgon, middag, kväll. Eller så kan barnet få en klunk att dricka efter varje tugga av det nya.

Sättet man väljer att introducera ny mat på kan behöva upprätthållas en lång tid, eftersom det tar längre tid för barn med autism att vänja sig vid nyheter än för andra barn.

Om maten blir en maktkamp

Mat kan vara vapen. Om barnet skriker mycket, och om man dessutom har känsliga grannar, finns det risk att man låter barnet ta kommandot. Ett exempel är en liten flicka som alltid ville ha pannkakor och bara nygräddade sådana. Om hon var vaken och skrek på natten var mamman tvungen att stiga upp och grädda pannkakor för att få henne lugn. Att varsamt men bestämt återta makten i en sådan situation kan vara mycket svårt, men nödvändigt.

Läs mer

Ätstörningar

Problem med mun och tänder

 

podd, funka olika, matvanor

Lyssna på podden Funka olika

Över 10 procent av alla med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har svårigheter med mat. Hur kommer det sig och vad kan man göra åt det? I avsnittet hör vi Elisabet Wentz, professor vid Sahlgrenska akademin och Elina Johansson, verksamhetsledare på Attention Stockholm.

Referenser

  • Ahearn WH, Castine T, Nault K, Green G. An assessment of food acceptance in children with autism or pervasive developmental disorder-not otherwise specified. J Autism Dev Disord. 2001 Oct;31(5):505-11
  • Berkman ND, Lohr KN, Bulik CM. Outcomes of eating disorders: A systematic review of the literature. Int J Eat Disord. 2007 Mar 16
    Bledsoe R, Myles BS, Simpson RL. Use of a Social Story intervention to improve mealtime skills of an adolescent with Asperger syndrome. Autism. 2003, 7:289-95
  • Curtin C, Bandini LG, Perrin EC, Tybor DJ, Must A. Prevalence of overweight in children and adolescents with attention deficit hyperactivity disorder and autism spectrum disorders: a chart review. BMC Pediatr. 2005 Dec 21;5:48
  • Field D, Garland M, Williams K. Correlates of specific childhood feeding problems. J Paediatr Child Health. 2003, 39:299-304
  • Gillberg IC, Råstam M, Wentz E, Gillberg C. Cognitive and executive functions in anorexia nervosa ten years after onset of eating disorder. J Clin Exp Neuropsychol. 2007 Feb;29(2):170-8
  • Kern L, Starosta K, Adelman BE. Reducing pica by teaching children to exchange inedible items for edibles. Behav Modif. 2006 Mar;30(2):135-58
  • Levy SE, Souders MC, Ittenbach RF, Giarelli E, Mulberg AE, Pinto-Martin JA. Relationship of dietary intake to gastrointestinal symptoms in children with autistic spectrum disorders. Biol Psychiatry. 2007 Feb 15;61(4):492-7. Epub 2007 Jan 3
  • Nicholls D, Christie D, Randall L, Lask B. Selective Eating: Symptom, Disorder or Normal Variant. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 2001, 6: 257-270
  • Råstam, M. (1992). Anorexia nervosa in 51 Swedish adolescents: premorbid problems and comorbidity. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry, 31(5): 819-29
  • Råstam, M, Gillberg C, Gillberg IC, Johansson M. Alexithymia in anorexia nervosa: a controlled study using the 20-item Toronto Alexithymia Scale. Acta Psychiatr Scand. 1997, 95:385-8
  • Råstam M, Gillberg C, Wentz E. Outcome of teenage-onset anorexia nervosa in a Swedish community-based sample. Europ Child Adolesc Psychiatry Suppl 1, 2003, 12: 78–90
  • Schreck KA, Williams K. Food preferences and factors influencing food selectivity for children with autism spectrum disorders. Res Dev Disabil. 2006, 27(4):353-63
  • Sobanski E, Marcus A, Henninghausen K, Hebebrand J, Schmidt MH. Further evidence for a low body weight in male children and adolescents with Asperger’s disorder. Europ Child Adolesc Psychiatry, 1999, 8:312-4
  • Tchanturia K, Morris RG, Anderluh MB, Collier DA, Nikolaou V, Treasure J. Set shifting in anorexia nervosa: an examination before and after weight gain, in full recovery and relationship to childhood and adult OCPD traits. J Psychiatr Res. 2004 Sep-Oct;38
  • Wentz E, Lacey JH, Waller G, Rastam M, Turk J, Gillberg C. Childhood onset neuropsychiatric disorders in adult eating disorder patients. A pilot study. Europ Child Adolesc Psychiatry. 2005 Dec;14(8):431-7