Daniel, 39 år

– Det känns lite sanslöst att åren gått utan att så mycket har hänt. Jag står och stampar på samma nivå som när jag var tjugo. Vuxenlivet har ju inte börjat. Jag har knappt haft någon flickvän än.

Daniel lider av ensamheten och söker efter kvinnor på internet.

– När man är så gammal som jag och nätdejtar får man frågan hur många samboförhållanden man haft. Om svaret är noll blir man suspekt av den anledningen. Då måste det vara något fel. Man förväntas ha skaffat sig erfarenhet, vara säker och veta hur man ska göra.

– De flesta skaffar sig den erfarenheten i tonåren. Missar man det är man på efterkälken redan från början. Då är man rökt.

Inga signaler

På gymnasiet gjorde Daniel ett par försök att bjuda ut flickor, men det ledde aldrig till något. Egentligen blev han inte intresserad av flickor förrän i tjugoårsåldern.

– Först då förstod jag att de är en nödvändig del av livet, något jag saknade. Innan dess var den emotionella biten usel. Men det har blivit bättre. Nu kan jag kramas, det kunde jag inte då. Jag var betydligt blygare också. Jag kunde inte kallprata, inte möta någons blick. Vågade inte säga hej. Jag blev nog bättre på allt det i samma veva som jag blev verkligt intresserad av tjejer.

Lust började Daniel känna i olika omgångar. När han var drygt 20 slog det till rejält. Han satte in egna kontaktannonser i lokaltidningarna och svarade på andras.

– Jag höll på med annonser av och till. Det hände ibland att det kom till telefonsamtal och att vi sågs. Ett par, tre gånger var jag ute och åt med tjejer, men det brukade inte bli nåt mer efter det.

– Jag vet inte varför. Jag hade ingen aning om vad som var fel någon av gångerna. Jag fick inga signaler av missnöje från tjejerna och jag kände inte att det var misslyckat. Jag var intresserad.

Ingen lyckokänsla

Daniel var 27 år när han låg med någon första gången. Han hade satt in en kontaktannons och blev uppringd av en kvinna.

– Vi var tillsammans sexuellt första kvällen. Det var speciellt på något sätt förstås. Men det var ingen jublande lyckokänsla, mer som ”Nu har jag gjort det. Var det inte mer än så här?” Jag var inte kär i henne. Bristen på attraktion drog ner upplevelsen.

Daniel träffade henne en gång till, sedan ville han inte fortsätta.

– Jag var socialt feg och vågade inte satsa på det. Sedan gick det sex år innan jag var tillsammans med en tjej igen.

Då hade han börjat vara ute på internet och mejlade med en kvinna som var drygt tio år äldre. En lördag bjöd hon över honom på middag.

– Vi hade jättetrevligt. Långt fram på kvällen tände det plötsligt till och så kom det sig att vi sov tillsammans. Men det blev aldrig något mer där.

Igångsättningsproblem

Året därpå dejtade han en mer jämnårig kvinna. Hon var den första som han kallade flickvän.

– Fast det var ett jättekort försök. Vi träffades någon månad ungefär. Efteråt berättade hon att hon varit helt perplex över att jag inte kastat mig över henne och försökt första gången. Jag hade inte varit tillräckligt på. Det är så lustigt det där. Det är killen som förväntas visa intresse, men inte för mycket och inte för lite. Och man vet aldrig vad som är för mycket eller för lite.

Sedan dess har Daniel haft två flickvänner till, båda har han träffat via nätet. Den ena var han även tillsammans med sexuellt.

– Det var mina igångsättningsproblem som gjorde att det inte höll. Efter några veckor skulle jag gå på en kurs och komma hem till henne efteråt, men jag kom inte iväg, varken till kursen eller till henne. Vi har aldrig träffats efter det. Vi fick kontakt till sist och redde ut vad som hänt, men hon tyckte det skulle bli för jobbigt om det hände fler gånger.

– Med min tredje flickvän tände det romantiskt men vi tyckte att vi skulle vänta med sex. Vi sov tillsammans, inget annat. Det var väldigt gulligt. Fast sedan rann det ut i ingenting.

Texten bygger en intervju som är ett av flera underlag till boken Sex, kärlek och Aspergers syndrom av Inger Jalakas, utgiven på Alfabeta bokförlag 2010.

Den här texten uppdaterades 2016-06-08.