Diagnoskriterier

Diagnoser finns samlade i diagnosmanualer, som är systematiska handböcker över sjukdomar, funktionsnedsättningar och tillstånd. Diagnosmanualer med fastslagna kriterier för olika diagnoser gör det lättare att veta att man menar samma sak när man till exempel beskriver diagnosen autism.

Två diagnossystem

Det finns två internationella diagnosmanualer där diagnoser inom autismspektrumet ingår: DSM-5 och ICD-10. ICD står för International Classification of Diseases och är Världshälsoorganisationens klassifikationssystem. DSM står för Diagnostic and Statistics Manual of Mental Disorders och ges ut av den amerikanska psykiatriska föreningen (APA). 

I Sverige kodas diagnoser enligt ICD

Enligt Socialstyrelsen är det ICD-10 som gäller i Sverige. Det är också den manual som generellt används mest i Europa. Alla insatser och diagnoser inom hälso- och sjukvården ska, enligt Socialstyrelsen, kodas enligt ICD-systemet. Detta för att man ska kunna göra översiktliga statistiska sammanställningar och analyser. Inom området autism har dock DSM-systemet föredragits rent praktiskt av de flesta kliniker, även om diagnosen ska kodas enligt ICD-systemet.

Kriterier beskriver symtom

Varje diagnos består av ett namn, en kod och en beskrivning av tillståndet. Beskrivningen är uppdelad i ett antal kriterier, diagnoskriterier, som ska vara uppfyllda för att man ska kunna säga att en person har just den diagnosen. Kriterierna anger vilka symtom en person måste ha och under hur lång tid samt vilka symtom personen inte får ha för att man ska kunna ställa en viss diagnos.

Det är viktigt att understryka att det som klassificeras i en diagnosmanual inte är människor utan endast olika syndrom och liknande som människor kan ha. Därför talar vi om en person med autism eller en person som har autism och inte en autist.

Diagnosmanualer sammanfattar gemensam kunskap

Diagnosmanualerna är en sammanfattning av kunskapsläget och det som de ledande experterna i världen är överens om. Allt eftersom det gemensamma kunskapsläget förändras, justeras också manualerna. Läkare och andra yrkesgrupper använder diagnosmanualerna i sitt arbete när de till exempel ska fastställa vilken funktionsnedsättning en person har. Diagnosen kan sedan vara ett underlag för att personen ska få lämpliga insatser.