Toalettfärdigheter

Barn med typisk utveckling lär sig genom att härma, motiveras av social förstärkning och har ofta en medfödd drivkraft att vilja kunna själv. Barn med autism kan ha svårt att härma, motiveras inte i lika stor utsträckning av social förstärkning och har ofta inte samma drivkraft att vilja lära sig. Därför kan man behöva planera och systematisera toaträningen, för att barnet ska lära sig att bli torrt.

Barnets förutsättningar

Barnets kognitiva utveckling spelar stor roll när man funderar på om det är läge att börja träna på att gå på toaletten. Ett barn på en tidig utvecklingsnivå lär sig oftast att gå på toaletten några år senare än andra barn.

Strategier för att göra barnet självständigt på toaletten

Anpassa kosten

När syftet är att lära barnet bajsa på toaletten kan man först behöva skapa förutsättningar för det. Om barnet bajsar för löst eller för ofta kan man behöva tillföra fibrer i kosten. Bajsar barnet för hårt eller för sällan kan man behöva öka mängden vätska och variera kosten.

Det är bra att anpassa kosten så att barnet kan bajsa smärtfritt och regelbundet minst 1 gång/varannan dag – högst 3 gånger/dag. Detta för att avföringen ska ha en mjuk konsistens och röra sig med en lagom hastighet igenom matsmältningssystemet.

Utveckla toarutiner och vanor

Det är en fördel att skapa rutiner kring att gå på toaletten. Att utföra sina behov regelbundet, hitta till toaletten, dra ner byxorna, kunna sitta på toalettstolen, kunna spola efteråt och därefter tvätta händerna är grundläggande förutsättningar för att utveckla självständighet vid toalettbesök. Varje del av rutinen kan behöva tränas var för sig.

Kissträning

Beroende på vilka förutsättningar barnet har så kan man välja att lära barnet att själv gå till toaletten och kissa alternativt att lära barnet att gå på toaletten enligt ett schema.

Bajsträning

Bajsträning kan se olika ut beroende på om barnet har blöja, bara vill bajsa i blöja eller om barnet inte vill bajsa i toaletten.

Andra typer av bajsproblem, som exempelvis kladd med bajs, kan ofta behandlas på samma sätt som andra problematiska beteenden.

Torr på natten

Sängvätning, enures, är ett vanligt problem och ofta vet man inte vad det beror på. En vanlig orsak är att barnet sover djupt. Andra orsaker kan vara urinvägsinfektion, brist på vattensparande hormon, liten eller svag urinblåsa eller diabetes. Innan man går vidare med att åtgärda sängvätning är det viktigt att utesluta medicinska orsaker. Avvakta också tills barnet klarar av att vara torr på dagen.

Det finns två icke-medicinska sätt att arbeta med sängvätning. Det ena är att använda ett larm och det andra att väcka barnet nattetid enligt ett schema.

Hjälpmedel

Det kan vara så att barnet behöver hjälpmedel för att gå på toaletten. Det kan till exempel vara ett fotstöd om man är liten, en liten extra toalettring eller ett armstöd.

Om barnet kissar i sängen på natten kan man använda ett särskilt sängvätningslarm (enureslarm) för att väcka barnet. Denna typ av hjälpmedel räknas som egenvårdsprodukt som man får köpa själv. Vid behov kan inkontinensskydd förskrivas för både barn och vuxna. Förskrivningen sker via barnläkare, distriktssköterska, gynekolog, urolog, uroterapeut eller sjuksköterska.

Medicinering

Vid bajsträning kan man tillföra lösande medel i kosten. Ibland kan litet lavemang, microlax/resulax, behöva användas under en kortare period. Dessa produkter finns att köpa receptfritt på apotek. Om barnet har brist på vattensparande hormon kan medicinering vara aktuellt. För förskrivning av denna typ av medicin behöver man vända sig till sin vårdcentral.