Lek hos barn med autism

Lek är inte bara glädje och underhållning. Genom leken lär sig barnet att kommunicera och samspela med andra. Det lär sig att uppmärksamma andra, vänta på sin tur, dela med sig, koordinera sig, samarbeta mot ett mål och sist men inte minst att tävla på ett bra sätt.

Lek väcker nyfikenhet och lust

Leken kan väcka barnets nyfikenhet på både sig själv och sin omvärld. Den kan ge nya intressen, träna barnets motorik och sociala färdigheter och ger dessutom motion. När barnet behärskar flera lekar kan de kombineras på nya sätt, och det främjar både flexibilitet och kreativitet.

Lusten och förmågan att leka är medfödd, och barn lär sig nya lekar genom att härma andra som leker. Men barn som har autism kan vara mindre intresserade av vad andra barn har för sig. De kan därför gå miste om chansen att lära sig nya lekar. De deltar oftast inte i umgänget på samma villkor som andra och kan få svårt att variera och bredda sitt lekande.

Öva på lek

Att kunna leka har betydelse för barnets kommunikationsförmåga och sociala utveckling, och påverkar därför barnets livskvalitet. Det är därför viktigt för barn med autism som sällan leker, eller som fastnar i en viss form av lek, att öva på att leka.

Utforskande lek

I takt med att barnet utvecklas förändras lekarna. Man brukar tala om fem typer av lek, som följer på varandra i takt med att barnet utvecklas. Den första leken är utforskande. Barnet undersöker sin omgivning och ser vad som händer. Hen rullar en kula mot en vägg, släpper saker från ett bord eller plockar isär ett föremål. Barn med autism kan lätt fastna i den här typen av lekar, som blir repetitiva med olika ritualer eftersom det känns skönt i kroppen att upprepa aktiviteten. De kommer själva inte på vitsen med att förändra och variera leken om de inte härmar andra.

Samspel och lek hos habiliteringen

Bella Berg, psykolog vid Habilitering & Hälsa, har arbetat mycket med lek. När ett barn kommer med sina föräldrar till henne börjar hon med att utforska vad barnet gillar att göra. Kanske gillar hen att rulla en kula på golvet. Då kanske barnet också tycker om att hon och Bella rullar kulan mellan sig. Efter ett tag fångar Bella kulan och gör olika saker med den, till exempel tappar kulan i golvet så att det låter högt. Förhoppningsvis upptäcker barnet att det är lite roligare att leka när Bella är med. Omvärlden blir lite intressantare och roligare.

Tillsammans med föräldrarna och gärna också med barnets förskolepersonal letar man sedan vidare efter andra saker med liknande egenskaper som barnet kan tycka är roliga. Det kan också vara bra att lära barnet att härma, vilket underlättar för barnet att lära sig till exempel att sparka, studsa, kasta eller göra mål med en boll. Barnet kan också på detta sätt lära sig hur man leker med andra typer av leksaker, till exempel bilar och dockor.

Bella berättar att det är viktigt att hela tiden göra sig själv intressant och attraktiv för barnet och att man letar efter vilken typ av kontakt som barnet tycker om, ljud, rörelser, beröring eller kanske ett visst tempo. Genom att hitta roliga saker och aktiviteter får man barnets uppmärksamhet och kan då hjälpa barnet att utveckla lekfärdigheter.  

Konstruktionslek

Bella beskriver att man sedan hjälper barnet att gå vidare till nästa typ av lek, som är så kallad konstruktionslek. Här visar man barnet till exempel hur man bygger torn, använder modellera eller bygger tågbana. När barnet behärskar den här typen av lek och har lärt sig att dessa lekar är roliga och aldrig för svåra kan man sätta ihop saker på ett nytt och kanske oväntat sätt. Det väcker barnets kreativitet.

Enkel samspelslek

Det är viktigt för barn med autism att träna samspel med andra människor och inte bara leka via föremål. På så sätt lär sig barnet att uppmärksamma andra, begära att få något och stå ut med andras önskningar. Barnet får också en upplevelse av att det är roligare när någon annan är med i leken. Tittut-leken är ofta en av de första samspelslekarna, liksom att gosa, jaga varandra eller brottas. För att öka förmågan till interaktion i lek passar ”varsågod-tack”-lekar bra i början och sedan följer andra turtagningslekar. Det är viktigt att anpassa lekarna efter barnet, man kan behöva vara  extra tydlig, dramatisera, låta mycket, överdriva och vänta in.

Gör leken rolig

Bella övar till exempel samspel genom att se till att något roligt händer med hjälp av kroppsliga upplevelser. Det kan till exempel vara att ge barnet en lätt knuff ner på soffan, och sedan visar man att det är barnets tur att knuffa tillbaka. Då kan man som vuxen göra något som barnet verkligen gillar, till exempel dramatisera att man ramlar med ljud och gester eller kanske ”ge tillbaka” genom att kasta barnet högt i luften så att det kittlar i magen. Barnet har då bidragit till samspelet genom knuffen och har upptäckt att andra kan vara roliga.

När leken fungerar kan man höja ribban och invänta mer samspel från barnet för att det ska hända fler roliga saker. Man kan till exempel locka barnet att ge ögonkontakt  innan man ramlar ner på soffan igen. Man kan också till exempel ta barnets händer och dansa en sväng i rummet. På så sätt utvecklar man hela tiden leken och barnets förmåga till samspel i små steg.

Regellekar

Leken bygger nu mer på regler och bestämda föreställningar, som i leken Följa John. En annan regellek är Kurragömma, som är en vidareutveckling av leken Tittut. Kull är ett annat exempel, som är en utveckling av att bli jagad. Björnen sover, Kom alla mina barn är mer avancerade vuxenstyrda regellekar. Bluffstopp och King är lite svårare lekar, som kan ledas av barn och som passar först i skolåldern.

Enkla rollekar

Barn tycker ofta om att låtsas vara någon annan och vill gärna leka rollekar där det krävs att ytterligare en person är med: doktor-patient och handlare-kund i affär. Dockor kan också vara en del av leken, till exempel i lek med dockskåp och piratlego. Att den vuxne håller fast vid principen om turtagning är bra träning i rollekar. Då kan rollekarna gradvis bli mer avancerade. Det är också bra träning för samspel när den vuxne inte låter barnet ta över och styra rollerna.

Rimlig nivå

Att börja på rätt nivå och ställa rimliga krav på samspel är viktigt. Det tar olika lång tid för barn att komma igång med leken. Barn med intellektuell funktionsnedsättning kan till exempel behöva upprepa lekmomenten många gånger.

Lek ska vara roligt

När barnet har kommit så här långt ska leken i sig vara det roliga för barnet. Bella berättar att man kanske måste vara extra rolig i sin roll och kanske bjuda på det roliga som ett slags belöning för barnet – och inte som en muta för att barnet ska samspela.

Det är också viktigt att inte leka en viss lek för länge, utan introducera nya lekar. Om barnet fastnar i en lek, eller i vissa ritualer, kan man försöka hitta en liknande lek och bygga vidare på den.

Leken bör avslutas när den är på topp och innan barnet blir trött eller uttråkat. Barnet ska vilja komma tillbaka och leka mer. Det samma gäller när syskon leker; avsluta innan de blir trötta och kanske börjar bråka.

Råd till föräldrar 

Bella möter ofta två hinder när det handlar om föräldrars lek med sina barn. Föräldrarna tycker det är tråkigt att leka och därför har de svårt att förstå vitsen med leken. Föräldrarna tycker det är svårt och låter bli att leka med sitt barn när det inte blir något ömsesidigt samspel med barnet.

Bellas råd till föräldrar är att bli ännu mer aktiva i leken, och stå ut tillräckligt länge för att väcka samspelet. När samspelet vaknar brukar många föräldrar få kraft och lust att fortsätta vara aktiva, styrande och roliga.