Språkliga strategier

Vad kan man som förälder göra för att stötta sitt barns språkutveckling och språkanvändning? En bra början är att försöka hitta de begränsningar som barnet har i sin språkanvändning. Man behöver också förstärka barnets språkförståelse genom att till exempel diskutera ords betydelse och hur betydelsen kan förändras i olika sammanhang.

Strategier för att samtala

När vi ska lära våra barn att cykla, vet vi ungefär hur vi ska gå till väga därför att vi minns hur det kändes för oss själva. Det är svårare att lära ut samtalets spelregler, därför att vi själva lärde oss att samtala så tidigt i livet att vi inte minns hur det gick till. Vi minns inte ”stegen på vägen”. Genom att tänka kring vad som är viktigast för att få ett samtal att flyta, så kan vi enas kring några viktiga basregler för samtalet som håller i de flesta sammanhang. Alla regler tenderar att bli fyrkantiga, men när man väl behärskar dem kan man börja lära sig undantag. 

  • Man måste prata om samma sak, ha samma fokus. För att förstå vad den andra personen pratar om måste man vara uppmärksam och lyssna.

  • Det måste finnas balans, båda ska prata ungefär lika mycket och man turas om att prata.

  • För att samtalet ska flyta bra, behöver det man säger ”haka på” det den andra har sagt. Det behöver finnas en logisk koppling.

  • Bra att lära in en avslutningsfras, så att man kan avsluta samtalet.

Strategier för att berätta

Det finns även strategier för berättelser. Kan man berätta om en upplevelse för en annan person betyder det mycket för självkänslan och för möjligheten till samhörighet.

  • Bakgrund – När man ska berätta något ska man börja med att sätta in berättelsen i ett sammanhang. När hände det? Var hände det? Vem var med? Om lyssnaren får svar på de frågorna blir det lättare att förstå.

  • Rätt ordning – Det blir lättare att hänga med om man börja från början och sedan berättar i kronologisk ordning.

  • Upprepa inte – Det finns ingen anledning att berätta samma sak flera gånger för samma person, om inte personen ber om det.

  • Stäm av – Om man har mycket att berätta är det bra att fråga: Ska jag berätta mer? Det är inte säkert att den som lyssnar vill höra allt.

Om man lär sig strategier för samtal och berättelser kommer det att underlätta samvaron med andra. Det finns så många oskrivna regler som man behöver veta och som kanske ingen annan berättar om. Men naturligtvis måste föräldrar välja ett lämpligt tillfälle att prata om det här. Och det är oftast inte lämpligt att prata om det när man är mitt uppe i en annan diskussion, ett samtal eller när någon är irriterad.

Förhörsmetoden lockar inte till samtal

Som förälder är det också viktigt att vara en språklig modell. Ett vanligt sätt för att försöka få barn att berätta om exempelvis sin skoldag är att ställa mängder med frågor: Hur har det varit i skolan i dag? Vad gjorde ni? Vad fick ni till lunch? Åt du ordentligt?

Ett bra knep om man vill veta hur ens barns dag varit, är att börja med att berätta om den egna dagen och sedan ställa någon fråga. Berätta om vad du själv åt till lunch eller vem du pratade med på fikarasten. Då får barnet en modell för vad man kan berätta om. Det är inte alltid lätt att förstå vad det är som andra vill veta.

Samtal bygger på ömsesidighet där båda anpassar sig efter varandra. Men ett barn som får en språklig modell av någon som ställer massor med frågor för att hålla igång samtalet, använder kanske själv samma strategi. Frågor är bra lite då och då men är de för många lockar de inte till samtal. 

Texten bygger på en intervju med Marjana Tornmalm 2012.

Referenser

Bowler, D. M., Gardiner, J. M., & Grice, S. (2000). Episodic memory and remembering in adults with with Asperger's syndrome. Journal of Autism and Developmental Disorders, 30, 305-316.

Eisenmajer, R., , Prior, M., Leekam, S., Wing, L., Gould, J., Welham, M., & Ong, B., (1996). Brief report: A comparison of the diagnostic criteria for Asperger syndrome. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 35, 1523-1532.

Eisenmajer, R., , Prior, M., Leekam, S., Wing, L., Ong, B., Gould, J., & Welham, M. (1998). Delayed language onset as a predictor of clinical symptoms in pervasive developmental disorders. Journal of Autism and Developmental Disorders, 28, 527-533.

Gillberg, C. & Gillberg, I. C. (1989).  Asperger syndrome    some  epidemiological considerations:  a research note. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 30, 631 638.

Howlin, P. (2003). Outcome in high-functioning adults with autism with and without early language delays: implications for the differentiation between autism and Asperger syndrome. Journal of Autism and Developmental Disorders, 33, 3-13.

Jolliffe, T., & Baron-Cohen, S. (1999). A test of central coherence theory: linguistic processing in high-functioning adults with autism or Asperger syndrome: is local coherence impaired? Cognition, 71, 149-185.

Ramberg, C., Ehlers, S., Nydén, A., Johansson, M., & Gillberg, C. (1996). Language and pragmatic functions in school-age children on the autism spectrum. European Journal of Disorders of Communication, 31, 387-413.

Senast ändrad 2020-09-21

Granskare: Marjana Tornmalm, Ulrika Långh