Så kan du underlätta kommunikation

Att förbättra kommunikationen för en person med autism kan innebära att livskvaliteten ökar och att problembeteenden minskar. Här kan du läsa om hur du kan motivera till kommunikation i olika vardagssituationer.

Du kan motivera barnet eller den vuxna att ta eget initiativ att kommunicera med dig på olika sätt. Som samtalspartner ska du vara uppmärksam och beredd men lite passiv. Träna dig på att invänta personen. Drivkraften att be om något ska vara inbyggd i målet, det vill säga de föremål, aktiviteter eller den mat som personen ber om. Förhållningssättet skiljer sig från den roll man har när man till exempel vill stimulera till socialt samspel eller när man vill vara en språklig förebild. Då är man ofta mer aktiv genom att visa, ge starthjälp eller tala om vad man vill att personen ska göra.

Här följer några exempel på vad du kan göra för att motivera till kommunikation:

  • Lägg ett favoritföremål inom synhåll men utom räckhåll. Du kan till exempel placera föremålet på en hög hylla, hänga det på en krok eller lägga det i en genomskinlig burk med hårt åtskruvat lock. Erbjud inte personen att få föremålet utan visa det bara om det behövs (”titta, där ligger…”).
  • Ge små portioner av något som personen tycker om att äta eller dricka. Du kan till exempel ta en smörgås, chips, kex eller dryck i ett glas. Ge en bit eller en skvätt varje gång hen ber om det. Då får hen många erfarenheter av att be om något och få det. Låt personen se att det finns mer på det fat som du håller i eller i den flaska som du häller ur.
  • Ät eller drick av personens favoritmat så att hen ser det och visa tydlig uppskattning (”mmm, god gurka!”, ”chips, åh va gott”).
  • Skapa behov av att be om hjälp. Välj ett föremål som personen inte kan hantera själv. Det kan vara att blåsa upp en ballong, öppna locket på en burk, sätta på en TV eller dator och så vidare.
  • Avbryt en rolig aktivitet som ni gör tillsammans. Starta en aktivitet eller lek (jaga, tittut, gunga, sjunga en sång). Stanna upp när det är som roligast och invänta en signal från personen att hen vill leka mer. Signalen kan vara en blick, en rörelse, ett ljud eller ett ord allt utifrån personens förmåga. I början ska signalen vara enkel att göra för personen så att hen inte upplever det som ett tvång eller blir arg.
  • Erbjud personen något som hen inte tycker om. Det kan vara ett föremål, en aktivitet eller något ätbart. Visa personen ett lämpligt sätt att säga ”nej/vill inte”.
  • Låt personen välja. Håll upp två föremål och vänta på att personen gör ett val med handling, rörelse, bild eller ord. Eftersom du vill stimulera personen att själv ta initiativ ska du i denna situation inte fråga ”Vad vill du ha?” eller uppmana hen att säga efter dig (”Säg vatten”).

Öka språkförståelsen

Förutom att kunna kommunicera sina egna önskningar och iakttagelser är det viktigt att också uppfatta och förstå omgivningens kommunikation. I många fall kan man behöva öva extra på språkförståelse och komplettera den talade kommunikationen med någon form av visuellt stöd. Du kan öka språkförståelsen genom att:

  • prata mindre
  • betona det viktiga
  • sänka taltempot
  • visa med gester, föremål eller bilder.

Komplettera med AKK

Har man ett begränsat talat språk är det lämpligt att gå vidare med att hitta en alternativ och kompletterande kommunikation (AKK).
Alternativ och kompletterande kommunikation

funka olika, kommunikativt stöd

Podden Funka olika om kommunikativt och kognitivt stöd

I tre program tar podden Funka olika upp kommunikativt och kognitivt stöd. Tillsammans med en arbetsterapeut och en logoped pratar vi med olika personer om olika typer av stöd och på vilket sätt de hjälper dem.

Appsök - tillgängliga appar

Ta hjälp av appar

Det finns många olika appar som kan hjälpa dig i vardagen för att till exempel kommunicera, skapa struktur eller minnas saker. Men att hitta en app som ger stöd utifrån ens förutsättningar och behov kan vara svårt. Appsök är en webbaserad söktjänst från Habilitering & Hälsa som publicerar tillgängliga appar för dig som har en funktionsnedsättning.

Skribent: Ulrika Långh, fritt översatt av Wetherby & Prizant 1989