Syskonskap vid funktionsnedsättning och autism

Syskonskap vid funktionsnedsättning

Oavsett vilken funktionsnedsättning barnet än har så finns det vissa gemensamma förhållanden och svårigheter som kan ha betydelse för syskonen. Den aktuella forskningen om syskonskap vid funktionsnedsättning visar på motsägande resultat.

En del studier visar att friska syskon har något ökade risker när det gäller problem med psykologisk anpassning, kamrataktiviteter och kognitiv utveckling, jämfört med jämnåriga. Det finns till exempel studier av syskon till barn med funktionsnedsättning som visat en högre grad av depressioner, ängslan, inåtvändhet, blyghet, social isolering, aggression, konflikter med kamrater och skolproblem. Även om de här riskerna inte är fastslagna av all forskning, kan det vara bra om föräldrar och professionella är medvetna om de risker som finns, och att syskon kan behöva stöd på olika sätt.

Det finns också studier som visar att det kan vara positivt att ha ett syskon med funktionsnedsättning. Till de positiva effekterna kan man räkna ett mer socialt inriktat beteende, mer beskyddande och vårdande attityder, större empati, mindre självcentrering, hjälpsamhet och större mognad och ansvar. I dessa effekter finns det dock även en viss risk, till exempel att ta ett alltför stort ansvar eller att inte ta hänsyn till de egna behoven.

Syskonskap vid diagnoser inom autismspektrumet

Det finns forskning som koncentrerat sig på syskonskap vid diagnoser inom autismspektrumet (för enkelhetens skull skriver vi hädanefter enbart autism). Även om resultaten även här i viss mån är motsägelsefulla, kan man få en indikation på vilka risker som finns.

Det verkar som att syskon till barn med autism har ungefär samma svårigheter som syskon till barn med andra funktionsnedsättningar, men det finns vissa skillnader.

Syskon till barn med autism är mindre positiva till barnet med autism och till barnets roll i familjen. Relationen mellan syskonen kan inte heller vara lika intim som vid andra syskonrelationer. Syskonens beteende kan också vara mindre omvårdande om man jämför med hur det är vid andra funktionsnedsättningar.

Vissa studier visar att det har betydelse var ett barn befinner sig i syskonskaran och att barnets ålder spelar roll. Studierna visar att det är svårare att ha ett äldre syskon med autism än ett yngre.

Några studier visar fler psykosociala problem hos flickor än hos pojkar. Det här förklaras bland annat med att flickor oftare får ett större ansvar för sina syskon och också oftare utsätts för provokationer, våld eller hot om våld.

På senare tid har man även försökt undersöka om det finns en ökad risk för ärftlig sårbarhet hos syskon till barn med autism. Och vilken betydelse detta i så fall har för anpassning och psykiskt välbefinnande. Ärftlig sårbarhet kan innebära tre olika saker:

• Att yngre syskon till barn med autism kan ha lärt sig tolka och bemöta kommunikation på ett annat sätt än de som inte har ett syskon med autism.
• Att risk för sociala anpassningsproblem kan öka om det är flera familjemedlemmar som har autism.
• Att syskon till barn med autism kan ha egna svårigheter med till exempel socialt samspel, även om svårigheterna inte är så uttalade att det leder till en diagnos inom autismspektrumet.

För att få en tydligare bild av det här området krävs fler studier med hög kvalitet och större undersökningsgrupper.

Den här texten uppdaterades 2016-06-08.