Föräldern Maria berättar
Jag fick diagnoserna autism och add när mina barn var 2 och 4 år. Jag och min sambo hade många konflikter om hur vi skötte saker hemma och började gå i parterapi. Efter ett tag sa terapeuten att hon trodde att jag kunde ha autism.
Jag fick vänta i ett helt år på utredning. Jag var väldigt skeptisk när den började. Jag skojade om utredningsfrågorna med min sambo. Men sedan fick jag besked och började läsa på. Jag gick på en diagnoskurs. Då kände jag igen mig i saker som jag alltid trott att jag var helt ensam om.
Det absolut värsta är energibristen. Mest för barnens skull, att de har en mamma som är trött och inte orkar. På lördagsmorgnarna är jag helt slut och ibland gråter jag. Förut hade vi många aktiviteter som akrobatik och simskola på helgen. Ofta skulle man vara där tidigt på morgonen. Men det var nästan omöjligt att komma iväg och alla i familjen blev stressade och arga. Nu har vi inte några barnaktiviteter på helgen. Min bror tar mitt stora barn på parkourträning på onsdagseftermiddagar. På helgen tar vi alltid en dag utan några som helst planer och en dag när vi gör något, som att gå ärenden eller hälsar på någon i släkten. Min sambo har stor släkt och vill gärna umgås. Vi har har behövt hitta gränser för det, annars går jag sönder.
En del saker kommer man på efter ett tag. Numera när vi ska iväg hela familjen på helgen gör vi vuxna oss i ordning först. Barnen får titta på korta filmavsnitt. När vi har hittat vad vi ska hitta och packat det som behövs gör vi i ordning barnen.
På vardagsmorgnarna är det värre. Jag sover väldigt dåligt och är helt slut när jag vaknar. Jag kan vara i mitt sämsta skick just när det krävs som mest. Men det har blivit lite bättre av att jag har en lista i telefonen med saker jag förbereder kvällen innan. Som att lägga fram mina egna kläder, packa barnens väskor och duka fram till frukost. Ibland blir det kaos ändå. Min dotter är väldigt bestämd och kan bli väldigt arg och hon inte får vara med och bestämma. Vi ryker ihop en del. Samtidigt kan jag känna igen mig i henne. När jag har mer energi får hon vara med mer och bestämma och planera. Det brukar bli bättre då. Hon avskyr när saker bestämts om hon inte förstår varför.
Jag har inte så bra relation till mina föräldrar. Men min bror tycker mycket om mina barn och är med oss ibland. Det tycker barnen är roligt. Han blir aldrig klar med sin utbildning och bor fortfarande hemma, men när han är med oss får han saker gjorda som om det vore trolleri. Han kan laga mat jättesnabbt och samtidigt spela spel med barnen. Han brukar säga att jag ska passa på att vila när han är där. Men det gör jag sällan. Jag tycker om att vara med, men mest sitta tyst och lyssna, och liksom veta att att den mysiga stunden inte bara hänger på mig.