- Föräldrar med autism
- Sociala livet med barn
- Befintlig sida: Guide till familjens sociala liv
Familjens sociala liv
Tillvaron med barn innebär ofta fler kontakter med andra. Ens relationer handlar inte längre enbart om en själv, utan med barn har man även en viktig roll i sitt barns sociala liv.
De flesta med autism har svårigheter med socialt samspel. Därför kan du behöva fundera över vad familjens sociala kontakter och sammanhang betyder, både för dig själv och för barnet.
Den sociala människan
Vi människor är flockdjur. Vi är utvecklade för att leva nära varandra och söka kontakt och skapa relationer med andra. Evolutionen har visat att människor är starkare i grupp än ensamma.
Att söka kontakt med andra människor är ett socialt beteende som är vanligare bland neurotypiska personer än bland personer med autism. Men även när man har autism vill man oftast tillhöra ett sammanhang. Samtidigt kan vissa med autism ha svårt att känna sig accepterade så som de är, eller ha svårt att hitta sammanhang där de känner gemenskap tillsammans med andra. Många tycker också att det sociala samspelet är svårbegripligt eller till och med meningslöst.
Alla människor tänker och känner olika
Syftet med det sociala samspelet är att det ska hjälpa till att bygga sociala sammanhang där den enskilde individen kan känna sig tryggare och starkare. Det sociala samspelet kräver att man går utanför sitt eget huvud, att man försöker förstå andra och samarbetar med andra människor.
Vissa sociala beteenden går ut på att visa andra att man är vänligt inställd och inte farlig, och att man kan vara trygg tillsammans. Ett exempel på detta är småprat, som kan vara ett sätt att visa sig vänligt inställd. Pratar man direkt om känsliga samtalsämnen kan det upplevas som alltför närgånget. Med lite neutralt småprat kan vi visa vänligt intresse samtidigt som vi tar hänsyn till andras gränser.
Alla människor tänker och känner olika. Det gör att man måste skapa en ömsesidighet i det sociala utbytet tillsammans. Man måste ta hänsyn till varandras olikheter och inre liv. Går man försiktigt fram i kontakten med andra, genom att till exempel småprata och lyssna aktivt, kan man ge sig själv tid att förstå den andra personen bättre.
Barn är beroende av föräldrarnas sociala kontakter
Alla barn är beroende av att deras föräldrar skapar sociala kontakter och sammanhang. Dessa sammanhang gör bland annat att familjen blir starkare och mindre sårbar. De kan göra att man får stöttning och hjälp i vardagens med- och motgångar. Man brukar tala om nätverk. Nätverken kan vara olika stora. I vissa familjer består nätverket av flera familjemedlemmar, släktingar, förskolepersonal och kanske en handläggare i kommunen.
I andra familjer är nätverket mindre och består till exempel av en vårdnadshavare, mormor och förskolepersonal. Även barnets kompisar och ibland även kompisarnas föräldrar är delar av det sociala nätverket kring barnet och familjen. Det är bra om barnet har åtminstone en annan närstående att vända sig till förutom vårdnadshavare och personal på förskola eller skola.
Mentalisering – att förstå sig själv och andra
Mentalisering är ett psykologiskt begrepp för förmågan att förstå sina egna och andras tankar och känslor. Det handlar om att kunna se sig själv utifrån och andra inifrån. Det som just du tänker och känner är specifikt för dig. Andra tänker och känner saker som är specifika för dem. Ska någon annan veta vad du tänker behöver du berätta det. Och för att få reda på vad andra tänker eller vilka avsikter de har behöver du ofta ställa frågor.
Du kan använda dig av mentalisering för att läsa av andras kroppsliga och verbala signaler. Då blir det lättare att se deras perspektiv och förstå vad som motiverar deras beteende. Det är en slags beräkningsprocess där du behöver en viss mängd information om andras känslor och tankar för att kunna dra rätt slutsatser. Neurotypiska personer tar in denna information relativt automatiskt och ger också någon slags respons ganska instinktivt, utan att tänka efter.
Mentalisering är ofta särskilt svårt om man har autism. Du kan behöva ta in information om andra mer medvetet, som om du löser ett matteproblem. Det kräver mer energi än när det sker automatiskt. Det är inte lika lätt att ge respons på det sätt som förväntas om du först behöver räkna ut vilken respons som är den rätta. Det kan kännas tillgjort och lite konstigt. Mentalisering kräver ibland att vi frågar oss fram. Vi kan inte räkna ut allt.
Mentalisera kring barnet
Ett konkret exempel på mentalisering är när en förälder försöker förstå vad barnet känner och sedan hjälpa barnet att lösa ett problem. Det kan vara att byta en blöja som är blöt eller att ta av en tröja som sticks. Barn lär sig också att förstå sina egna känslor genom att föräldrarna och andra vuxna omkring dem speglar och bekräftar deras känslor.
Exempel: Barnet skriker i mataffären
Det är vinter. En förälder och ett barn kommer in i en stor matbutik. Barnet, som sitter i en barnvagn, börjar efter en stund skrika. Föräldern tänker efter och märker att det blir varmt i affären när man har vinterjackan på och tänker att det kanske känns varmt även för barnet.
Föräldern frågar barnet: Är du lite varm kanske? Jag ska känna efter (känner i barnets nacke, det är svettigt där). Oj, vad varm du är, men då är det inte så konstigt att du tycker det är obehagligt. Vi tar av mössan och öppnar jackan. Se där, nu blev det lite svalare. Det känns väl bättre? (Barnet lugnar sig.) Titta, här borta finns frukten. Nu väljer vi vilka bananer vi ska ta.
Exempel: Barnet är argt vid påklädning
En förälder märker att barnet är argt varje morgon när det ska klä på sig. Föräldern funderar på olika anledningar till detta. Är barnet morgontrött? Är hen orolig för hur det ska vara i skolan? Får inte barnet i sig tillräckligt med frukost? Reagerar barnet på förälderns ton?
När föräldern frågar på morgonen svarar inte barnet utan bara skriker och slänger kläder omkring sig. Nästa kväll när de ska göra sig i ordning för att gå och lägga sig, frågar föräldern barnet varför hen blir så arg på morgonen och om det är något de kan lösa tillsammans. Barnet svarar då att hen är stor nu och vill välja sina kläder själv.
Föräldern svarar: ”Ja, tänk att du är så stor nu. Du har rätt i att det är dags att få välja själv. Vad bra att du berättade det för mig. Nu har vi löst problemet tillsammans”. De går tillsammans till garderoben och barnet får lägga fram de kläder som hen vill ha på sig nästa dag. På morgonen är barnet nöjt och bråkar inte. Mentalisering kräver ibland att vi frågar oss fram. Vi kan inte räkna ut allt.
Fler kontakter och nya sociala krav
För många innebär föräldraskapet en livskris. Ditt liv handlar plötsligt inte bara om dig själv. Nu finns ett barn som är helt och hållet beroende av dig för sin överlevnad. Livet kretsar väldigt mycket kring barnet.
Som förälder hamnar man också i nya sociala situationer. En del av dem är viktiga för barnets sociala sammanhang. Du och ditt barn förväntas nu ta del av samhällets insatser i form av åtminstone barnavårdscentral, förskola och sedan skola.
Samhället har lagar och regler på plats för barns skull. Samhället erbjuder även stöd i föräldraskapet genom socialtjänst och andra kommunala insatser. Som förälder styrs nu dina val av ditt barns behov, likväl som av dina behov.
Barn är ”allas” angelägenhet, brukar man säga. Barn kan väcka stor uppmärksamhet och starka känslor hos andra, även hos folk man inte känner. Som förälder blir man mer iakttagen av andra. Främlingar kan börja småprata med en apropå ens barn, vilket kan vara både trevligt och obehagligt.
Många neurotypiska föräldrar söker gemenskap i föräldrarollen, pratar mycket med andra föräldrar om föräldraskapet och utbyter erfarenheter. Det är ett sätt att bli lite säkrare i sin roll som förälder att höra hur andra gör. Därför kan man få frågor om saker och ting från andra föräldrar och man kan själv ställa frågor som inte kommer att upplevas som dumma eller för privata.
De flesta nya föräldrar behöver utbildning och råd i sitt föräldraskap och får det bland annat från samhället. Har man autism kan möten med vården och myndigheter bli mer stressande än lugnande. Ofta behöver man få svar på flera, mycket specifika frågor. Kanske får man alldeles för övergripande svar som inte kan hjälper en själv i stunden. Ibland kan det kännas svårt att ställa de frågor man egentligen vill ställa, kanske tänker man att det är ”dumma frågor”.
Stöd och utbildning i föräldraskap kan behöva se ut på ett lite annat sätt när man har autism. Det kan behöva vara anpassat till ens funktionssätt, till exempel genom att ha en lugnare takt, vara konkret och tydligt och erbjuda möjligheten att ställa frågor utifrån ens egna funderingar och kunskapsluckor. Man kan behöva någon att resonera med kring olika situationer i föräldraskapet.
Barnets sociala nätverk
Ett liv tillsammans med barn innebär flera nya sociala situationer där man som förälder förväntas delta. Det kan handla om sammanhang som utvecklingssamtal, barnkalas, småprata i hallen på förskolan, att delta på gemensam picknick eller utflykt – alla dessa aktiviteter är en del av barnets sociala sammanhang.
Det kan vara överväldigande med alla ”måsten”. Om man känner att det blir för mycket kan man försöka tänka över vad som är absolut nödvändigt och vad man kan prioritera bort. Aktiviteter där barnet också deltar, som till exempel luciafirande eller uppvisningar, är oftast viktigare än till exempel föräldramöten. Visst är det viktigt att veta vad som pågår på förskolan/skolan, men om man inte orkar allt måste något bort.
När barn och förälder deltar i aktiviteter tillsammans stärker man barnet. Kan föräldrar och barn inte vara med på aktiviteter kan det bli en social förlust för barnet. Och om barnet deltar, men ingen förälder, kan barnet känna sig utanför eftersom andra barns föräldrar är med.
Det sociala livet med tonåringar
Allteftersom barnet blir äldre och mer självständigt, förändras förälderns uppgifter. Du kan behöva släppa taget lite om ditt barn, men inte helt. Även om tonåringen på ytan kan verka självständig behöver hen sin förälder och det är bra om ni kan hitta nya sätt att vara tillsammans på.
Efter en tid när barnet i hög grad själv hanterar kontakten med sina vänner kan det vara bra att som tonårsförälder återta kontakten med andra föräldrar. Barnen kanske rör sig ute tillsammans utan vuxna och ni behöver hålla koll på vad de gör och vart de tar vägen, utan att inkräkta och kontrollera för mycket.
Tonårstiden handlar mycket om frigörelse. Ibland kan det vara svårt som förälder att nå fram till sitt tonårsbarn. Andra personer i familjens nätverk, som en släkting eller en lärare, kan ibland vara ett stöd. Tonårsproblem är ett välkänt fenomen och det brukar finnas förståelse för att man kan behöva hjälp.
Exempel: Tonåringen och tider
Tonåringen säger att hen ska sova över hos en kompis. Du kan behöva kolla om det är ok med kompisens förälder.
Du säger till din tonåring att hen ska vara hemma kl 22, men tonåringen protesterar och säger att ”alla andra får vara ute senare”.
Kolla med kompisarnas föräldrar om ni kan samordna vilken tid tonåringarna ska vara hemma.
Sammanfattning
- Föräldraskapet kan innebära en livskris.
- Socialt samspel bygger sociala nätverk.
- Att mentalisera är att försöka förstå andras tankar, känslor och behov.
- Föräldraskapet innebär nya sociala krav: prioritera närvaro med ditt barn.
- Som tonårsförälder kan du behöva återta kontakten med föräldrarna till ditt barns kompisar.