Matsituationen

Maten i sig kan vara ett problem för personer med autism. Men även själva måltiden tillsammans med andra kan vara en upplevelse av stress och krav som är svår att klara.

Det är mycket som kan vara besvärligt vid matbordet. Bara att dra in stolen med fötterna lagom långt under bordet så att man inte blir inklämd eller sitter för långt ifrån, kan vara svårt. Att använda kniv och gaffel och inte bara sked eller fingrar kan vara krångligt. En vuxen kan behöva sitta bakom barnet och styra hans eller hennes händer så att kniven trycks ner samtidigt som den sågar. Att tugga, samtidigt som man förbereder en ny tugga, och göra tuggorna lagom stora så att det inte ser oaptitligt ut för andra, är en annan svårighet.

Att veta vilken mat som tillhör vilken tallrik kräver träning, och gärna minnesregler. Att lägga upp lagom mycket mat på sin egen tallrik likaså. För att barnet ska lära sig ta själv från fatet kanske man får lov att ”standardisera” en portion, till exempel två potatisar, tre köttbullar och tre skedar grönsaker. Barnet behöver då träna på att ifall man vill ha mer, får man ta om.

Hur ska man lära sig vad som är att äta lagom fort, så att man inte är klar innan de andra knappt börjat, eller blir sittande långt efter att de andra rest sig? Eller förstå att man förväntas ta bara en kaka eller en frukt när någon räcker fram ett fat? Eller komma ihåg att torka sig om munnen? Det är bättre att börja träna alla dessa små men viktiga färdigheter tidigt, än att tänka att det nog kommer med tiden. För barn med autism sker sådant inte automatiskt.

Svårigheten att generalisera – att överföra en färdighet från en miljö till en annan – gör att även om barnet har lärt sig att äta snyggt hemma så kanske det blir helt annorlunda i förskolan och vice versa. En familj filmade en måltid hemma och bjöd hem förskolepersonalen att se den. Då kunde personalen verkligen säga ”vi vet att du kan”, och barnet kunde själv jämföra.

Den sociala samvaron

I de flesta kulturer är måltiden en viktig del i att skapa gemenskap och positiv samvaro. Vi vill kunna umgås runt måltiden på ett sätt som utvecklar våra relationer. Men det skapar förväntningar som en person med autism oftast inte förstår intuitivt. I stället kan måltiden bli förknippad med plågsamma eller förvirrande upplevelser.

Att klara socialt småprat, som är svårt för många med autism, samtidigt som man äter, kan vara extra påfrestande. Redan att tugga och svälja medan man samtidigt förbereder nästa munsbit på tallriken kräver simultankapacitet. Att dessutom samtala kan bli övermäktigt. 

Även sättet att äta kan bli problematiskt. En del äter mycket fort och vill helst äta maten utan uppehåll tills tallriken är tom. Andra vill avbryta ätandet många gånger och gå ifrån bordet, eller äta mycket långsamt. Att se till att barnet får hyfsat bordsskick kan tyckas vara en mindre viktig eller övermäktig uppgift. Men sådant som att lära sig att inte sprida sin mat utanför tallriken, att äta snyggt med stängd mun och kunna torka sig om munnen är värdefulla förmågor i ett livsperspektiv. Antingen man reder sig själv eller bor i en gruppbostad som vuxen, är det betydelsefullt att man kan äta tillsammans med andra utan att orsaka onödig irritation. Det kan också vara roligt att till exempel följa med ut på restaurang.

Ett persons egenheter kring maten kan påverka en hel familjs matvanor och möjligheter att uppleva gemenskap vid måltider. I vissa fall kan det vara lämpligt att under en period låta barnet äta före eller efter den övriga familjen, ensam eller tillsammans med en vuxen. På det sättet kan man göra måltiderna lättsammare och minska påfrestningar och irritation för alla.

Referenser

  • Ahearn WH, Castine T, Nault K, Green G. An assessment of food acceptance in children with autism or pervasive developmental disorder-not otherwise specified. J Autism Dev Disord. 2001 Oct;31(5):505-11
  • Berkman ND, Lohr KN, Bulik CM. Outcomes of eating disorders: A systematic review of the literature. Int J Eat Disord. 2007 Mar 16
    Bledsoe R, Myles BS, Simpson RL. Use of a Social Story intervention to improve mealtime skills of an adolescent with Asperger syndrome. Autism. 2003, 7:289-95
  • Curtin C, Bandini LG, Perrin EC, Tybor DJ, Must A. Prevalence of overweight in children and adolescents with attention deficit hyperactivity disorder and autism spectrum disorders: a chart review. BMC Pediatr. 2005 Dec 21;5:48
  • Field D, Garland M, Williams K. Correlates of specific childhood feeding problems. J Paediatr Child Health. 2003, 39:299-304
  • Gillberg IC, Råstam M, Wentz E, Gillberg C. Cognitive and executive functions in anorexia nervosa ten years after onset of eating disorder. J Clin Exp Neuropsychol. 2007 Feb;29(2):170-8
  • Kern L, Starosta K, Adelman BE. Reducing pica by teaching children to exchange inedible items for edibles. Behav Modif. 2006 Mar;30(2):135-58
  • Levy SE, Souders MC, Ittenbach RF, Giarelli E, Mulberg AE, Pinto-Martin JA. Relationship of dietary intake to gastrointestinal symptoms in children with autistic spectrum disorders. Biol Psychiatry. 2007 Feb 15;61(4):492-7. Epub 2007 Jan 3
  • Nicholls D, Christie D, Randall L, Lask B. Selective Eating: Symptom, Disorder or Normal Variant. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 2001, 6: 257-270
  • Råstam, M. (1992). Anorexia nervosa in 51 Swedish adolescents: premorbid problems and comorbidity. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry, 31(5): 819-29
  • Råstam, M, Gillberg C, Gillberg IC, Johansson M. Alexithymia in anorexia nervosa: a controlled study using the 20-item Toronto Alexithymia Scale. Acta Psychiatr Scand. 1997, 95:385-8
  • Råstam M, Gillberg C, Wentz E. Outcome of teenage-onset anorexia nervosa in a Swedish community-based sample. Europ Child Adolesc Psychiatry Suppl 1, 2003, 12: 78–90
  • Schreck KA, Williams K. Food preferences and factors influencing food selectivity for children with autism spectrum disorders. Res Dev Disabil. 2006, 27(4):353-63
  • Sobanski E, Marcus A, Henninghausen K, Hebebrand J, Schmidt MH. Further evidence for a low body weight in male children and adolescents with Asperger’s disorder. Europ Child Adolesc Psychiatry, 1999, 8:312-4
  • Tchanturia K, Morris RG, Anderluh MB, Collier DA, Nikolaou V, Treasure J. Set shifting in anorexia nervosa: an examination before and after weight gain, in full recovery and relationship to childhood and adult OCPD traits. J Psychiatr Res. 2004 Sep-Oct;38
  • Wentz E, Lacey JH, Waller G, Rastam M, Turk J, Gillberg C. Childhood onset neuropsychiatric disorders in adult eating disorder patients. A pilot study. Europ Child Adolesc Psychiatry. 2005 Dec;14(8):431-7

Senast ändrad 2020-01-21

Publicerad: 2007-06-20

Skribent: Maria Råstam och Vanna Beckman

Granskare: SvenOlof Dahlgren, Ulrika Långh