Svårigheter med mat och ätande hos personer med autism kan bero på olika saker. Här beskriver vi vanliga svårigheter och orsaker.
Många behöver rutiner
För många med autism är fasta rutiner viktigt för att ätandet ska fungera bra. Rutinerna kring ätandet kan bli omfattande. Kanske måste man duka eller servera maten på ett speciellt sätt för att barnet ska gå med på att äta. Liksom med andra bestämda idéer är det svårt för familjen att veta hur långt man ska ställa upp på barnets krav, för matrons skull. En pojke kunde till exempel bara äta sina morgonflingor om pappa samtidigt stod vid fönstret och rostade bröd. Enbart att komma på detta samband tog lång tid för föräldrarna. En annan pojke som var femton år ville alltid lägga sin korvsmörgås precis vid bordskanten, ostsmörgåsen ovanför, och sedan mjölkglaset; annars blev mellanmålet förstört och han blev vresig.
Att var och en ska ha en bestämd plats vid bordet kan vara viktigt. Det kan också underlätta måltiden om man äter med samma tallrikar och bestick varje dag. Tvätta händerna före maten, hjälpa till att duka, gå och kalla på den övriga familjen – att upprätthålla sådana rutiner kan innebära att måltiden får en lugn upptakt. Man kan använda ett timglas eller annan visuell tidvisare för att demonstrera hur måltiden framskrider och att den har ett slut. Rutinerna kan bli en hjälp att skapa överblick och därmed gott humör. Tyvärr kan rutiner samtidigt skapa irritation och upplevas som en tvångströja av andra vid matbordet.
Matens färg och konsistens
Matens färg, form och konsistens har stor betydelse för många med autism. Just konsistensen verkar spela en stor roll, vilket kan vara svårt att förstå för andra. En del små barn äter bara puré med helt jämn konsistens utan några bitar i. Ett äldre barn kanske endast vill ha mat som är hård och som inte känns svampig. Andra vill enbart ha mat med riktigt jämn, snudd på flytande, konsistens och avskyr ”klumpar”. Vissa vill bara äta vit mat, som gröt, mjölk, spagetti och ris och ingenting därtill. Andra kanske tolererar allt utom gröna maträtter. Åter andra vill inte äta mat med många ingredienser hoprörda, de vill kunna se ingredienserna en och en bredvid varandra på tallriken och kanske äta potatisen först, sedan korven och sist grönsakerna. Vissa personer vill bara äta några få maträtter.
Smak- och luktsinne
Personer med autism har ofta smak- och luktsensationer som skiljer sig från andras. De kan vara överkänsliga för lukter som andra inte känner alls, likadant kan det vara med smaksensationer. En del verkar i stället ha en låg känslighet och vill kanske ta extremt mycket salt och peppar eller ketchup för att få smak på sin mat. Överkänslighet, eller okänslighet, för het respektive kall mat kan vålla problem. Att förstå den här typen av speciella reaktioner och avgöra hur långt man ska gå personen till mötes kan vara svårt.
Känslighet i munnen
En del personer med autism har en ökad känslighet i munnen, tänderna eller svalget. Det kan göra att vissa tycker att det kliar i tänderna, eller blir mycket irriterade av mat som fastnar mellan tänderna. En del kan vara överkänsliga för mat som ”låter”, som till exempel hårt bröd eller råa morötter, eller reagera mot att stoppa in föremål, till exempel en sked, i munnen.
Svårigheter med att äta kan även bero på svag muskulatur runt munnen eller i munnen. Följden blir att man lätt dreglar eller har svårt att svälja. En liten pojke till exempel fick träna att dricka med sugrör när han var hemma, och hade en speciell skena som han skulle sluta läpparna runt för att öva upp läppmusklerna.
Hunger- och mättnadskänsla
Känslan av hunger och mättnad kan vara mindre väl utvecklade hos en del personer med autism. Det kan vara att man har svårt att identifiera och tolka dessa signaler. Om man får dricka mycket mellan måltiderna kan det bli ännu svårare att känna hunger. Att hålla på någorlunda regelbundna mattider, oavsett om personen är hungrig eller inte, blir då en viktig uppgift för omgivningen.
Bristen på hunger- eller mättnadskänsla kan orsaka mycket oro hos omgivningen. Till exempel att barnet eller den vuxne inte ska få i sig tillräckligt med näring, eller tvärtom att för mycket mat ska orsaka långsiktiga överviktsproblem.
Mage och tarm
Föräldrar till barn med autism berättar ofta att deras barn har mag- och tarmproblem. I en studie av 3–8-åringar med autism visade det sig att dessa barn hade drygt dubbelt så mycket mag- och tarmproblem som jämnåriga utan autism, utan att man kunde hitta någon medicinsk orsak. När man undersökte kostens sammansättning visade det sig att barnen fick i sig rekommenderad mängd kalorier, kolhydrater och fett, men att de däremot hade ökat intag av protein. Dessutom rapporterades avvikelser när det gäller avföringens konsistens utan att det kunde förklaras av matvanor. I en del fall rörde det sig om svår förstoppning, något som kan medföra minskad matlust och stort obehag.
Mag- och tarmproblem i barndomen och försöken att rätta till problemen med olika dieter, kan bidra till att ett barn får en fixering vid viss mat och undviker annan. Det har också visat sig att tidiga mag- och tarmproblem är överrepresenterat hos personer som får anorexia nervosa i tonåren.
Egna idéer och teorier
Personer med autism kan ibland ha skapat egna teorier om mat och ätande. Till exempel kan de se på ätande som endast ett bränsleintag, mat är ungefär som bensin till bilen och i övrigt helt ovidkommande. Annorlunda hunger- och mättnadskänsla kan bidra till tankar om att man kan vänja kroppen av med mat. Man kan tro att man måste börja banta om man går upp i vikt efter att ha druckit mycket vatten, eller att man kan bli tjock om man använder mycket cerat eller fet handkräm.
För att komma tillrätta med den här typen av missuppfattningar, behövs konkreta kunskaper om kost och näringen och om hur kroppen fungerar.
Äta oätliga saker
Hos personer som också har en intellektuell funktionsnedsättning finns ofta större svårigheter. Det finns personer som stöter upp maten och tuggar om den, spottar ut den eller kräks upp den för att sedan vilja äta den igen. Andra kan få smak på olämpliga saker, som till exempel cement, blomjord, tapeter eller växtdelar. Det här fenomenet kallas för pica.
En orsak till att en person äter oätliga saker kan vara att personen upplever en stimulerande sensation av det främmande ämnet i munnen. Eller så kan orsaken vara att personen är understimulerad. Då kan ibland ökad sysselsättning och medvetna belöningssystem ha effekt. En annan orsak kan vara stress och då behöver man hitta vad som orsakar detta och försöka åtgärda det.
Det kan också hända att personen har lärt sig uppskatta den ökade uppmärksamhet som det avvikande ätbeteendet leder till. Att försöka att konsekvent negligera det kan i så fall vara ett sätt minska det. Men det kan finnas andra förklaringar också, som med pojken som åt cigaretter. Han hade helt enkelt blivit van vid den stimulans som nikotinet gav. Det kan också finnas medicinska förklaringar, som att det kliar i munnen och att de oätbara sakerna lindrar klådan.
