Att inte trivas i skolan

Miriam Lindström är pedagog på Skolstöd vid Stockholms stads utbildningsförvaltning. Personalen vid Skolstöd ger råd, stöd och konsultation i frågor som rör elever med behov av särskilt stöd. Miriam har lång erfarenhet av att arbeta konsultativt med skolor där barn med Aspergers syndrom och autism är integrerade i den vanliga verksamheten.

– Vi går inte in och arbetar med den enskilda eleven, utan handleder och stödjer lärare eller lärarlaget kring eleven, berättar hon.

Osäkerhet hos arbetslaget

– Ett typiskt uppdrag är en skola där det har börjat en elev med Aspergers syndrom i åttonde klass. Hen har tidigare gått i ett antal olika klasser och skolor. Lärarlaget behöver nu stöd i arbetet med att få eleven att återfå sin självkänsla och att trivas med de nya klasskamraterna. Eleven, lärarlaget eller föräldrarna är hittills ganska nöjda med skolsituationen, men medvetna om hur lätt allt kan gå snett. På tidigare skolor har det inte fungerat och föräldrarna har flera gånger flyttat på sitt barn i hopp om att det ska blir bättre på nästa ställe. Eleven vill gå i en vanlig klass och inte i en mindre klass eller grupp speciellt för elever som har Aspergers syndrom.

Problematiken ser olika ut men det handlar ofta om grundläggande faktorer.

– Lärarlag kan ofta ge uttryck för en osäkerhet. Man är rädd att göra fel och man tycker att det är svårt att hitta nivån för vad som är realistiska mål för eleven. Man är rädd att ställa för höga krav och också att ställa för låga, eftersom man inte vill såra elevens självkänsla.

Föräldrar känner sitt barn

Inte sällan är det kommunikationen med föräldrarna som inte fungerar tillfredsällande.

– Föräldrarna har ofta dåliga erfarenheter från andra skolor och är brända och misstänksamma. Ibland har man från skolans sida kanske en tendens att gå förbi föräldrarna. Min erfarenhet är att samarbetet med föräldrarna är mycket viktigt för elevens chanser att få en bra skollösning. Föräldrarna känner sitt barn allra bäst och vet hur barnets behov ser ut, därför har man mycket att vinna på att lyssna på dem.

Kunskap ska omsättas

Föräldrarnas betydelse beror bland annat på att elever med Aspergers syndrom eller autism först och främst är individer, även om de har gemensamma grundproblem. Goda kunskaper om dessa diagnoser betyder därför inte att läraren vet vad varje elev behöver.

– Att det finns kunskap om diagnoserna och dess konsekvenser är viktigt, men den generella kunskapen ska också omsättas på individnivå. På en del skolor tycker man att man kan det här med Aspergers syndrom och har bestämt sig för hur de eleverna är. Man kanske har en modell som man gör sin planering efter. Men man måste se den enskilda elevens behov först och främst och anpassa sina kunskaper därefter. Det är inte alltid så lätt och kräver stor öppenhet. Här är kommunikationen med föräldrarna en förutsättning.

Tänk inte i diagnoser

Pedagoger ska vara pedagoger och inte tänka så mycket i diagnoser, menar Miriam. – Som pedagog har man ansvaret att se till att den enskilda eleven kan tillgodogöra sig kunskap och utvecklas optimalt. Det är också detta man ska fokusera på, tycker jag. Titta på hur eleven har det i skolan, i skolsituationen både med avseende på miljö och på pedagogik.

Miriam poängterar flera gånger att utgångspunkten ska vara att lösningen finns i skolan i första hand och inte enbart hos individen. Det är alltså skolan och omgivningen som ska anpassas och inte den enskilda eleven.

– Om det misslyckas i skolan är det vanligt att föräldrarna vill flytta på sitt barn. Men om man gör det, har man lagt ansvaret på eleven istället för på skolan för hur det fungerar i skolan. Många elever med Aspergers syndrom som flyttat runt på flera skolor präglas av en känsla av misslyckande och så får det inte bli. Problemet kan lösas på den skolan där eleven går. Det är skolans ansvar att tillsammans med elev och föräldrar komma med en lösning.

Den här texten uppdaterades 2012-07-12.