Brandbergsskolan - musik är kommunikation

Inga krångliga metoder, inte heller särskilt höga kostnader eller krav på mycket personal. Nej, engagemang, värme och kärlek till musiken var de viktigaste ingredienserna när Brandbergsskolans särskola spelade in skivan ”Maja min piraya” där alla elever deltar.

Texten nedan är skriven innan skollagen ändrades 2011. Då kunde elever med diagnos inom autismspektrumet, men utan utvecklingsstörning, gå i särskola.

Brandbergsskolan, som erbjuder grundskola 6-9 och särskola 6-10 har en lång tradition av att låta musiken utgöra en viktig del i undervisningen. På skolan finns både orkester- och sångklasser från år fyra.

När musiklärare PA Ståhlberg kom med förslaget att under ett läsår jobba med ett musikprojekt i särskolan, som skulle leda fram till en egen cd-inspelning, tyckte Mirjam Söderlund, pedagogisk skolledare, och kollegorna att det var en strålade idé. I särskolan går sammanlagt 34 mellan- och högstadieelever i särskola och träningsklasser.

– Många av våra elever har svårt att utrycka sig och många har autism, säger Mirjam. Att få möjlighet att satsa på musik och sång under ett år kändes jätteroligt. Sång och musik kan alla delta i på något sätt oavsett svårigheter.

Sång är starkt uttryck

När projektet startade hösten 2007 började musiklärare PA med att träffa eleverna en och en. Han ville hitta deras egen förmåga. Många var duktiga på att sjunga fast de i vanliga fall har svårigheter att använda språket. Att sjunga och prata är ju inte samma sak, och för barn med autism får orden när de ska sjungas ett självklart forum.

– PA kunde hitta någonting hos alla, berättar Mirjam. En flicka med autism som jag har i min klass har väldigt svårt att utrycka sig. Hon är mycket tillbakadragen och inåtvänd. Men PA märkte att hon hade en fantastisk sångförmåga. När hon sjunger händer något, det är ett mycket starkt uttryck. Hon sjunger flera solon på skivan och framträdde solo på scenen vid vårt releaseparty.

– Som jag ser det handlar musik om kommunikation, säger särskolans rektor, Maja Bodotter Myrup. I musiken spelar det egentligen ingen roll hur olika man är eller hur stora svårigheter man har. I musiken kan man mötas och precis förstå varandra.

Översättning och omarbetning

Sångerna tränades in i klasserna, men sedan skedde studioarbetet i små grupper om en eller ett par elever. Flera av barnen är solister på skivan och alla deltar på något sätt, med sång eller instrument.

– Mina elever är ganska högfungerande, berättar Heidi Haavisto, som ansvarar för en klass med fyra pojkar, som samtliga har autism. De kan läsa, skriva och de pratar alla fyra. Men de blommade upp så otroligt under det här projektet, de älskade att jobba i studion.

Några av de äldre eleverna i grundsärskolan, var med och översatte och omarbetade en gammal Leonard Cohen låt från engelska till svenska.

– De var delaktiga i hela processen från början till slut och när de sjunger den här låten, betyder det verkligen någonting för dem, säger Mirjam.

Teckenlåt

På särskolan finns även träningsklasser med barn som har stora svårigheter och lägre begåvning, flera av dem har autism. För att även de elever som inte pratar skulle kunna delta spelade man in en dvd-skiva där eleverna tecknar och dansar till en låt.

– På det här viset kunde även mina elever aktivt delta, berättar Sirpa Samuelsson som är klasslärare i en av träningsklasserna. Projektet har betytt mycket för dem. Att få möjlighet att vara en del i ett större sammanhang är utvecklande och stärker självförtroendet. En av pojkarna i min klass tar fram skivan varje dag och lyssnar på den.

Releasparty

Musikprojektet avslutades med ett releaseparty i mitten av maj 2008, då föräldrar, anhöriga, vänner, skolpersonal och kommunalpolitiker bjöds in. Skolan har allt som behövs för att uppföra en show, med en riktig scen, ljus- och ljudanläggning, rekvisita och till och med en rökmaskin.

– Det blev en fantastisk kväll, berättar Heidi Haavisto, som ansvarar för en klass med fyra pojkar som har autism. Showen hade en proffsig inramning och alla barn och ungdomar uppträdde på scenen. Många är väldigt tillbakadragna och blyga i vanliga fall, men alla ville vara med på scenen. De blev stärkta både av varandra och av situationen. Det var en stor upplevelse och även de som inte hade deltagit så mycket i studioinspelningarna, kände att de var del av någonting större.

– Det var en kväll med starka känslor, säger särskolans rektor, Maja Bodotter Myrup. När eleverna stod där på scenen var de så duktiga, så glada och föräldrarna kände sig väldigt stolta över sina barn.

Stärkt gemenskap

Initialt innebar projektet kostnader som finansierades från skolan, men också med hjälp av generösa bidrag från Lions, Rotary och föräldrar. En del av pengarna har man fått tillbaka genom försäljning av skivan.

Pedagogerna på särskolan är eniga om att musikprojektet gett positiva effekter som sträcker sig långt utanför själva musiken och produktionen av skivan. Eleverna har överlag blivit modigare, självsäkrare och mer sammansvetsade.

– Vi har elever på särskolan som kommer från den vanliga grundskolan och som har svårt att identifiera sig med de elever som har störst svårigheter, säger Mirjam Söderlund som är pedagogisk skolledare. Men i musikprojektet och särskilt på releasen var alla lika stolta över att få vara med i det man tillsammans skapat. Det har ökat gemenskapen.

Musikalprojekt

Projektet har varit så positivt för särskolan och dess elever att man sökt pengar för att starta ett nytt musikprojekt.

– Denna gång planerar vi att sätta upp en musikal, berättar Maja. Vi har sökt medel genom Statens kulturråds satsning Skapande skola och hoppas verkligen att vi får ett ja.

En musikal ger utrymme för flera kreativa riktningar, vilket utökar möjligheten för alla att ägna sig åt något de tycker om.

– Här behövs manus, scenografi, dekor, produktion, ja en mängd olika delar som ska arbetas med, säger Mirjam. Det gör att alla elever kan hitta något de gillar att hålla på med. Dessutom ger de oss möjlighet att engagera professionella som stöd i arbetet.

Den här texten uppdaterades 2012-07-12.

Informationsansvarig: Maria Bygdås

Skribent: Monica Klasén McGrath