Vad är inkludering?

Inkludering i skolan innebär att skolan ser till att elever med särskilda behov, till exempel barn med funktionsnedsättning, får vara delaktiga och vara i samma miljö som de andra eleverna, med så få begränsningar som möjligt. Det handlar bland annat om att skolan anpassar både miljön och undervisningssättet för de här eleverna.

På senare år har begreppet kommit att även handla om elever med olika kulturell bakgrund och av olika kön. Inkludering har då blivit något som handlar om att skapa möjligheter så att alla elever kan lära sig.

Forskarna talar om att inkludering är ett arbete där skolan behöver utveckla både sin organisation och sitt sätt att arbeta med pedagogik, det vill säga hur man lär ut. Då kan man nå verklig inkludering, eller så kallad autentisk inkludering. I det arbetet ingår även att skolan försöker skapa bra relationer mellan eleverna.

Vissa forskare varnar för ”illusionen/vanföreställningen om inkludering”, vilket kan vara när dessa elever placeras i en stor klass utan att skolan gör det som krävs eller tillför de resurser som behövs – och utan att nödvändigt förarbete och anpassningar görs. Detta handlar då inte om en inkludering som är autentisk.

Arbetet med inkludering utgår ifrån att barn med diagnos inom autismspektrumet och övriga barn har glädje av varandra. Forskning visar också att lärare och annan personal vill ha dessa elever i klassen om de får det stöd de behöver. Klasslärare kan tänka sig att ta ansvar för eleverna om det finns stöd av specialpedagog och annan hjälppersonal, så mycket som eleverna behöver.

Den svenska skolans uppdrag är att ge alla elever som är i behov av särskilt stöd, detta stöd oavsett om eleven har fått en diagnos eller ej. Det här står i skollagen. Det krävs med andra ord ingen diagnos för att få tillgång till särskilt stöd i skolan.

Den här texten uppdaterades 2014-08-26.