Skolmiljö och klassrumssituation

När man tittar på vad en elev med Aspergers syndrom behöver i skolan är det viktigt att utgå från elevens individuella behov, och att samtidigt ha kunskap om funktionsnedsättningen i botten. Skolmiljön och klassrumssituationen är faktorer som har stor betydelse för om skolgången fungerar.

Det kan vara svårt för en elev med Aspergers syndrom att hitta koncentration och lugn i en rörig och ostrukturerad miljö. Det kan underlätta om klassrummet är relativt avskalat, att det till exempel finns förvaringsutrymmen för sådant som inte måste vara framme. Det kan också vara svårt att koncentrera sig om det är för många elever i klassen.

– Många elever med Aspergers syndrom behöver därför en mindre lokal i anslutning till klassrummet, där det finns möjlighet att sitta i lugn och ro och arbeta. Dit kan eleven också dra sig undan om hon eller han vill vara ifred en stund, säger Miriam Lindström, pedagog på Skolstöd vid Stockholms stads utbildningsförvaltning.

Informationsbrus

En viktig aspekt är vad eleven ser från sin arbetsplats, hur utsikten är.   – Om det står en massa på tavlan, om det en hylla med olika saker och böcker eller något annat som stör synfältet kan det bli ett hinder, säger Miriam. Det skapar extra informationsbrus som eleven inte kan stänga ute, utan måste ta in samtidigt som han eller hon ska lyssna och förstå vad läraren säger. Det kan göra det enormt svårt för eleven att uppfatta det läraren har att säga.

En annan viktig aspekt är ljus och ljud. – Vissa elever med Aspergers syndrom är mycket ljus- och ljudkänsliga och då måste man anpassa miljön därefter. Någon kanske behöver sitta med lurar och lyssna på egen musik för att överhuvudtaget kunna koncentrera sig. En annan vill ha det helt tyst.

Alltid samma plats

Placeringen i klassrummet kan också vara viktig. På högstadiet och gymnasiet förflyttar sig ofta hela klassen mellan i olika klassrum.

– Det kan vara bra att alltid få sitta på samma plats. En del elever med Aspergers syndrom trivs med att sitta nära dörren. Kanske för att man då snabbt kan gå ut om man behöver, utan att göra för mycket väsen av sig.

Den här texten uppdaterades 2012-07-12.

Informationsansvarig: Maria Bygdås

Skribent: Monica Klasén McGrath